Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen / 252 (1878) Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

252 GENOM DE SVARTES VERLDSDEL.

Han hedrade oss med en inbjudning att bo i hans egen
by. Vi voro hungriga och dessutom säkerligen nära katarakter.
Det kunde vara nyttigt att få veta hvad vi hade att vänta
der nere i den breda klyfta som uppfyldes af den stora floden;
hvilka folk, land, stammar, byar och floder vi der skulle träffa,
om stammarna i dessa okända land voro medgörliga, om
man någonsin hört talas om de hvite; om det fans katarakter
nedåt floden och om de voro farbara. Vi antogo inbjudningen
och rodde öfver floden, under det trummor och klockor
förkunnade den fredliga ankomsten af vår flotta till Chumbiri.

Damerna i Chumbiri mottogo oss på ett sätt som gjorde oss stolta.
Tillgifna och lydiga sin konung, visade de främlingarna mycken
uppmärksamhet och välvilja. Vi föranstaltade en stor marknad och
vunno vildarnas tillgifvenhet genom vår frikostighet. Vårt folk
hade att fordra sina ransoner för flere dagar tillbaka, och
förtjusta - liksom Frank och jag
sjelf — använde de också sina
penningar med ett slöseri som
endast kunde förklaras genom
förändringen i vår belägenhet. Vi
hade kommit i hamn och
väderdrifna sjömän äro vanligtvis
frikostiga vid dylika tillfällen.

En af konungens i Chumbiri hustrur.

Damerna i Chumbiri voro
verkligen värda att se, äfven för
oss, som dock under vår långa
färd sett tusen besynnerliga saker.
De voro äfven vackra, många bland
dem hade fin, brun hudfärg, stora
ögon och präktig gestalt med en behaglig rundning öfver
axlarna, som jag icke ofta sett. Men de voro modets slafvinnor.
Sex tiondedelar af dem buro halsringar af messing, 2 tum i
diameter, tre tiondedelar hade 24 tum tjocka ringar, en tiondedel
voro nedtryckta med dylika, 3 tum i diameter, som betäckte
halsen helt och hållet och räckte nästan ned på skuldran.
Tänkom oss tyngden af 30 skalp, messing lödd kring halsen!
Och dessa belastade qvinnor voro dock Chumbiris hustrur! Och
de voro nöjda med sin börda!

Jag tror att Chumbiri — hvilken, som nämndt, var en
skarpsinnig och driftig köpman, den förste afrikan som skulle
kunnat medföras med en perser — så snart han fick någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>