Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några hundra yards nedanför hans by smalnade sjön
betydligt, och på ett afstånd af 2,000 yards syntes nu stranden
af Ntamo — en framskjutande punkt af den halfmånformiga
åsen på andra sidan. Här hörde vi första gången det låga och
dofva bullret från första katarakten af Livingstone-fallen.
Långsamt lät Mankoneh sin kanot glida ned mot den samma
och allt högre blef dånet; kommen ungefär hundra yards från
den första vattenbrytningslinien, pekade han framåt och varnade oss
att icke söka komma närmare. Vi styrde mot land och befunno
oss på en smal utskjutande terrass, beströdd med stora granitblock
midt ibland de täta snår som växte vid foten af de höga
kullarna. Här slogs efter ett kort röjningsarbete med yxa och
hacka ett tarfligt läger. Det enda jemna ställe vi kunde upptäcka
höll icke sex fot i omkrets.
Mankoneh, batekéernas höfding, visade oss Ntamo-höfdingen
Itsis by, belägen på venstra stranden i rak linie med början af
första katarakten, och yttrade sig med mycken aktning om honom
såsom en ganska mäktig herskare.
Klockan omkring 5 e. m. syntes en liten kanot komma
tvärs öfver floden från venstra stranden en mil ofvanom fallen.
På framställning af vår hjertlige vän Mankoneh läto roddarna
snart öfvertala sig att landstiga vid vårt läger och samtala med
de hvite, och det lyckades oss snart att göra dem fullkomligt
hemmastadda. Då de darrade af otålighet att få omtala för
höfdingen Itsi alla de underbara saker de bevitnat hos oss,
återvände de inemot aftonen med det högtidliga löftet att vi
skulle få se den ryktbare Itsi af Ntamo följande morgon.
Vi fastbundo våra kanoter, på det ingen olycka skulle ske
under natten, och återvände till våra torftiga hyddor för att
sofva i ro. Alla voro vi ganska hungriga, ty vi hade icke varit
i stånd att få köpa någonting af vildarna, sedan vi lemnade
Chumbiri för fem dagar sedan, och vi hade varit mera än
vanligt sorglösa, då vi satt allt för stor lit till de lugnande
försäkringar som den baksluge konungen i Chumbiri gifvit oss. Jag
vill, för skams skull, icke omtala huru dyrt jag fick betala de
skenfagra löftena om hjelp från Chumbiri, af hvilka icke ett
enda blef uppfyldt.
Morgonen den 13 Mars väntade vi otåligt ända från
daggryningen att Itsi af Ntamo skulle komma och Mankoneh infinna
sig å nyo. Med en kikare kunde vi utan svårighet följa med
hvad som tilldrog sig på andra sidan. Klockan 9 f. m. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
