Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess egendomliga och hastiga utvidgning, och då han åter kom ned,
ade han: ’Sannerligen, sir, är inte det här likt en sjö, lika
bred som lång. Rundt omkring synas bara berg, och den
tyckes vara nästan cirkelrund" [1].
"Nä, är det en sjö, så måste vi ge den något namn.
Hitta på något passande, Frank."
"Hvarför inte kalla den Stanley-sjön och de der klipporna
Dover-klipporna? Den resande som nästa gång kommer hit skall
säkerligen genast känna igen klipporna på namnet". ,
Senare tilldragelser återkallade dessa ord för mitt minne,
och såsom Frank föreslagit, gaf jag denna sjölika
utvidgning af floden från Dover-klipporna till den första katarakten af
Livingstone-fallen — en rymd af omkring tretio qvadratmil —
namnet Stanley-sjön. Latituden vid dess öfre ända var 4° 3’ syd. lat.
Venstra stranden upptages af de folkrika nybyggena Nshasa,
Nkunda och Ntamo; den högra bebos af de vilda batekéerna,
hvilka allmänt anklagas för kannibalism.
Vi begynte nu fara utför sjön utefter högra stranden och
upptäckte snart ett kalkstensberg samt i närheten af det
samma två eller tre pelare af samma ämne. Från en liten vik
strax nedanför framsköto två eller tre kanoter, hvilkas
besättningar, sedan de hunnit hemta sig från sin öfverraskning, lofvade
att visa oss till katarakterna. Genom sina försök att beskrifva
bullret från dessa aflockade de deltagarna i expeditionen skallande
skrattsalvor. Detta utbrott af munterhet besegrade batekéernas
motvilja för att ledsaga oss.
Sedan vi snott oss genom en mängd sund med temligen
lågt vatten, nalkades vi batekéhöfdingen Mankonehs by. Hans
folk är under dagens lopp vanligen spridt öfver de sandiga
dynerna vid Stanley-sjön för att se efter sina nät och
fiskredskap, och för att skydda sig mot solhettan medföra de
alltid stora mattor, hvaraf de bilda skjul. Mankoneh var
till vår stora glädje en rättfram, hjertlig, glad själ, som uttryckte
sin stora fägnad öfver vårt besök; han erbjöd sig äfven oombedd
att ledsaga oss till fallen. Han sade sig gerna vilja veta
huru vi ämnade taga oss fram efter ankomsten dit; det var
omöjligt, försäkrade han, att fara utför dem. Genom en löjlig
pantomim lät han oss förstå att de voro någonting mycket
förskräckligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
