Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapiltet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orsakade talrika fall bland manskapet. En vred axeln ur
led, en annan skadade sina höfter och en tredje fick en svår
kontusion i hufvudet. I min ångest och ifver allt för litet aktande
på min egen säkerhet, störtade jag, med fötterna förut, ned i
en 30 fot djup klyfta mellan två ofantliga rullstensblock men
undkom lyckligtvis med några stötar i bröstet, ehuru jag för
en kort stund var till hälften bedöfvad.
Den 27 passerade vi lyckligt och väl den förfärliga
"Kitteln", men under våra sista ansträngningar bortsopades den 85
fot och 3 tum långa Krokodilen, sögs in i midten af "Kitteln",
kastades uppåt, snurrades ursinnigt omkring och sköt slutligen å
in i viken norr om Klipp-ön, der den ändtligen blef fasttagen.
Följande dag följde vi med strömmen nedåt floden och uppnådde
vestra sidan af viken ofvanför Klippö-fallen.
Sedan jag, såsom vanligt, lemnat Frank Pocock att efterse
lägret och trossen, mönstrade jag nittio man — de flesta af de
öfriga voro styfva af sår, som de erhållit i striden vid Mwana
Ibaka och andra ställen — och beredde mig genom att göra
en spårväg af trä med tvärbjelkar och rullar att passera
Klippö-fallen. Mpwapwa och Shumari utsändes under tiden för att
söka reda på någon annan vik eller inskäring i högra stranden.
Kl. 2 e. m. voro vi nedom fallen, och mina två unga män hade
återvändt och förkunnade att en mil eller så nedanför fans en
vacker lägerplats med en bred sandig landremsa, som kantade
en liten vik. Detta lifvade oss så, att vi beslöto draga nytta
af eftermiddagstimmarna och försöka uppnå lägerplatsen. De
sjutton kanoter vi nu hade qvar bemannades allt efter sin
rymlighet. Då jag stod i begrepp att stiga i min egen båt
och visa de öfriga vägen, vände jag mig till folket för att gifva
mina sista instruktioner, hvilka voro att de skulle följa mig,
hållande sig längs efter högra stranden, och att de på inga vilkor
finge våga sig ut i floden. Under det jag meddelade mina
föreskrifter fiek jag se Kalulu i Krokodilen, hvilken var gjord
af Bassia-Parkii-trä, ett slags hårdt, tungt trä men utmärkt
till kanotbyggnad. Då jag frågade honom hvad han skulle i
kanoten, svarade han med ett bedjande småleende och allvarlig ton:
"Jag kan ro, herre, se bara"!
"Ah, mycket bra", svarade jag honom.
Skeppsgossarna intogo sina platser, och hällande oss tätt
utmed den klippiga stranden, rodde vi utför strömmen, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
