- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
278

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapiltet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kölen, kretsade han omkring med den starka ebben, tills han
räddades af den oförfärade Uledi och dennes unge broder Shumari.

Då jag återvände till klippblocksraden som kantade den
smala terrassen midt emot de små öarna, såg jag en annan
kanot, hvari befunno sig ledaren Wadi Rehani och två af
mina båtbärare, Chiwonda och Muscati, drifva nedåt floden och
närma sig randen af ett lugnvatten. De tre männen hade
alldeles förlorat besinningen och voro slagna med fasa öfver
forsarnas dån och hväsande. Som jag befann mig jemförelsevis
nära dem, på kanten af en hög klippa, ropade jag med hela
kraften hos mina lungor och befalde dem i stränga, korta
ordalag att ro i land. Verkan deraf var underbar. Det väckte dem
liksom soldater till medvetandet af sin pligt, och sedan de skött
årorna kraftigt i fem minuter, voro de räddade. Jag har ofta
häpnat öfver makten af en befallning som gifves i kort, bestämd
ton. Den tyckes hafva en elektrisk verkan, och under vår
flodfärd återförde jag ofta mina förskräckta och villrådiga män,
då de tycktes vara nära att fattas af panisk skräck eller
förtviflan, till känslan af deras pligt genom att antaga denna skarpa,
korta, härda och befallande ton, hvilken på dem tycktes verka
lika kraftigt som krutet på kulan. Men man bör äfven
ihågkomma, att om man allt för ofta anlitar denna utväg, förstör
man dess nytta.

Den 18 foro vi från Nkenké-bugten ned till en långsträckt
inskärning bakom två öar ofvanför Msumbula. Då vi passerade
forsarna, gick en kanot förlorad, men lyckligtvis återfingo vi en
annan större, hvilken vi hade mist uppe i floden genom att
gifva en liten gåfva åt de välvillige Bateké-fiskarena. Sedan vi
slagit läger här, kom jag under fund med att vårt folk höll på
att bestjäla mig på det skamligaste sätt, och för denna upptäckt
hade jag att tacka Frank, hvars ställning såsom uppsyningsman
öfver lägret och anförare för afdelningen till lands satte honom
i tillfälle att förvissa sig om att våra förråd minskades hastigt.
En undersökning företogs utan något tillkännagifvande, och ett
eller tvåhundra skålpund stulna perlor och snäckor påträffades.
Den djerfvaste tjufven, som fruktade för straff, afvek och
återkom aldrig.

Påföljande dag foro vi, sedan Frank hade fört
packningen och sin afdelning till ett nytt läger, utför två mil farliga
forsar och strömhvirflar. Den 20 visade jag vägen i min båt
och tillryggalade en sträcka af fyra mil, hvarefter vi slogo läger
bakom några små öar, nära hvilka floden vidgade sig till en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free