Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapiltet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Uppför berget!" upprepade de och vände sina ögon mot
den ofantliga höjden, som var beväxt med träd och beströdd
med klippblock. De betraktade det samma med en obeskriflig
blick af fasa och tycktes föreställa sig att verldens undergång
snart vore för handen eller att någon onaturlig omstörtning skulle
komma att ega rum. Derefter började de utan att säga ett
ord vidare klättra uppför den 1,200 fot höga, branta höjden och
utspredo, sedan de satt sina svarta svin, sitt fjäderfä och sina
getter i säkerhet i husen, vidt och bredt det ryktet att den hvite
mannen ämnade föra sina kanoter öfver bergen.
De vänliga basesséerna på venstra höglandet hade deremot på
andra sidan floden samlat sig i hundratal, hvilka, stående
på klipporna ofvanför Inkisi-fallen, väntade att få bevitna en
katastrof, hvilken säkerligen varit värd att se, så vida vi hade
haft en sådan lust för sjelfmord, att vi vågat oss öfver fallen i
våra kanoter, ty detta var otvifvelaktigt deras tanke. Det var
besynnerligt att se med hvilket inskränkt förstånd invånarna i
dessa trakter ansågo oss vara begåfvade. De trodde, att vi
skulle göra oss skyldiga till denna senare vanvettiga nyck,
alldeles som wana-mpunguerna trodde att vi blindt skulle falla i
deras jagtnät och wy-yanzierna att, sedan de narrat ifrån oss
varor för 300 dollars värde, vi skulle, om de blott begärde,
låta lura oss på än mera. Jag inser nu tydligt att, hvarthelst
jag än kommer, vilda och civiliserade menniskor äro lika fallna
för att först förakta hvarandra och sedan, när de slutligen
väckas till någon känsla af aktning för hvarandra, öfvergå till en
motsatt ytterlighet och tilldela hvarandra flere goda egenskaper
än de verkligen ega.
Sedan vi fattat vårt beslut, återstod endast att göra en
väg och att börja, men för att erhålla hjelp af invånarna, hvarom
jag var angelägen för att mitt folk icke skulle blifva allt för
ansträngdt, mönstrades första dagen alla för att börja arbetet
med vägen. Den mängd yxor vi hade köpt i Manyema och
Uregga kommo oss väl till pass, och redan vid nattens inbrott
var en 1,500 yards lång, med buskar beströdd väg färdig.
Kl. 8 på morgonen den 26 voro Lady Alice och en
mindre kanot uppe öfverst på platålandet vid ett nytt läger som vi
hade slagit. Som saken försiggick helt enkelt och, jag
behöfver väl ej nämna det, utan någon onaturlig omstörtning eller
tilldragelse, hade svinen ej blifvit skrämda, fjäderfäna ej kacklat
oroligt, getterna ej försvunnit eller qvinnor framfödt vidunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
