Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under tiden gick Manwa Sera stadigt framåt 500 till 800
yards om dagen, allt efter markens beskaffenhet, och på aftonen
den 15 inträffade han i vårt läger och mottogs med hjertligt
beröm efter fullbordadt värf. Det var imellertid märkvärdigt
att se, huru hastigt folket demoraliserades så snart jag tog ögonen
från dem. Infödingarna kommo med klagomål öfver stölder af
fågel och förstöring af deras maniok-planteringar, och en, Saburi
Rehani, var till och med fången i deras händer eller, med andra
ord, dömd att säljas, derest jag icke ville utlösa honom. Jag
använde en hel dag till underhandlingar om hans frigifvandet
men slutligen måste jag köpa honom fri för 150 dollars i tyg,
en affär som jämmerligt minskade mina förråd. Denna höga
betalning för att friköpa en tjuf gaf mig naturligtvis skäl till
de mest bestämda hotelser för det fall att ett brott af detta
slag skulle förnyas. Men mina män hade uppfört sig
beundransvärdt väl allt sedan vi lemnade Uguha, och sedan de följt
mig genom en brinnande ugn sida vid sida, skulle det varit
oriktigt af mig, om jag dömt dem allt för strängt. På samma
gång kunde jag icke tillåta att de sämre bland dem blottstälde
sina kamraters lif vare sig genom att försvåra tillförsel af lifsmedel
eller ställa till våldsamma uppträden med infödingarne. Att ofta
utlösa tjufvar ur deras fångenskap hos de bestulna skulle vid denna
tidpunkt snart hafva bragt oss till tiggeri och hungersnöd. Det
tillkännagafs derför tydligt för väl femtionde gången, att den
som blef gripen af infödingarna under försök att stjäla skulle
qvarlemnas i deras händer.
På eftermiddagen den 16 gingo vi om bord och rodde
längs foten af bergskedjan en mil nedåt till Nzabi-viken, der
vi funno en lugn hamn, afskild från floden genom en rad af
massiva, skrofliga klippblock, och sedan vi inkommit genom det
trånga inloppet, blefvo vi varse den breda öppningen till ett
bergpass, som liknade en djup inskärning i bergskedjan. Från
basen till toppen växte skog, och flere präktiga buxbomträd och
rakstammiga teakträd höjde sig ofvanför lunden i denna sköna
och pittoreska bergstrakt.
Efter ett sådant jättearbete som att släpa kanoterna uppför
en 1,200 fots brant höjd, vidare tre mil och slutligen 1,200 fot
ned till floden igen behöfde folket hvila. Då imellertid
fullkomlig sysslolöshet skulle hafva minskat den energi som vi så
väl behöfde under denna tid, företogo vi oss att hugga ned ett
teakträd, och utsågos till detta arbete fyrtio man, hälften under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
