Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ovanlig rörelse bland folket, som skockat sig omkring mig,
och snart sprungo de sin väg. En stund derefter hörde vi
stridsropen skalla högt och gällt öfver platån. En lång rad af
krigare, väpnade med musköter, syntes ett par timmar derefter
komma nedstigande från höjderna och nalkas vårt läger. De
tycktes vara mellan fem och sex hundra. Å vår sida hade vi
icke gjort några andra förberedelser än som nätt och jemnt
erfordrades för att kunna möta dem i händelse af fientligheter.
Jag hade likväl förvärfvat mig några vänner bland dem och
trodde bestämdt ett jag skulle kunna afstyra öppen fiendskap.
Sedan de hunnit samlas ungefär hundra yards midt
framför lägret, gingo Safeni och jag emot dem halfva vägen och satte
oss ned. Omkring ett halft dussin Mowa-män närmade sig och
förklaringen började.
"Hvad står på, mina vänner?" frågade jag. "Hvarför
komma ni med gevär i händerna i sådan mängd som om ni
ämnade er till strid? Strid! Strid med oss, era vänner! Prat!.
Det måtte vara något stort misstag."
"Mundelé," svarade en bland dem, en lång yngling, som
påminde mig om Mwana-Saramba, hvilken åtföljde mig omkring
Victoria-sjön, "vårt folk har i går sett er göra några tecken på
en tara-tara (papper). Det är mycket illa gjordt. Vårt land
skulle bli öde, våra getter dö, våra bananer ruttna och våra
qvinnor bli ofruktsamma. Hvad ha vi gjort er att ni önskar
döda oss ? Vi ha sålt lifsmedel åt er och burit vin till er för
hvarje dag. Ert folk har fått vandra omkring fredade, hvart
de behagat. Hvarför är mundélé så illasinnad? Vi ha samlat
oss till strid mot er, om ni inte vill bränna upp er tara-tara
här under våra ögon. Om ni bränner upp den, så gå vi vår
väg och förbli vänner som förut."
Jag bad dem vänta och lemnade Safeni i deras händer
såsom gisslan att jag skulle återkomma. Mitt tält stod icke
femtio yards derifrån, och under vägen ansträngde jag min hjerna
för att hitta på någon plan att kringgå deras vidskepliga
farhågor och fordringar. Min annotationsbok innehöll en stor mängd
värdefulla anteckningar: plankartor öfver vattenfall, sund, byar,
skisser öfver märkvärdiga platser, etnologiska och filologiska
beskrifningar, tillräckligt att fylla två oktavvolymer — allt
sammans icke utan intresse för allmänheten. Jag kunde icke
uppoffra den för att tillfredsställa en barnslig nyck af en skock vildar.
Medan jag gräfde i kistan, der jag förvarade mina böcker, föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
