Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig i händerna ett exemplar af Shakspeare (Chandos upplaga),
tummad och sliten och af samma storlek som min dagbok;
bandet var också likt, och om ingen erinrade sig dagbokens
utseende allt för noga, kunde den mycket väl passera för den samma.
Jag tog den med mig och visade den för vildarna.
"Är det här den tara-tara som I viljen att jag skall
bränna upp, mina vänner?"
"Ja, ja, den är det."
"Nå väl, tagen den och brännen upp den eller gören hvad
I viljen med den."
"Hm. Nej, nej, nej. Vi vilja inte röra vid den. Den är
förtrollad. Ni måste bränna upp den sjelf."
"Jag! Må ske då. Jag vill göra allt för att
tillfredsställa mina goda vänner i Mowa."
Vi begåfvo oss till närmaste eld. Jag offrade en
saknadens och afskedets suck åt min snillrike följeslagare, som under
många nattliga timmar skänkt lättnad åt min af nästan olidliga
qval tyngda själ, öfverlemnade den oskyldige Shakspeare åt
lågorna och lade med högtidligt allvar mera bränsle öfver honom.
"Ah-h-h!" — stönade de stackars lurade vildarna med en
suck af lättnad. "Mundelé är god — mycket god. Han älskar
sina vänner i Mowa. Det är slut med vår ovänskap nu,
mundelé. Mowa-folket är inte dåligt."
Derpå uppgåfvo de någonting liknande ett hurrarop och
dermed slutade episoden med Shakspeares bränning.
Båten hade varit läck allt sedan den törnade mot vid öfre
Mowa, och den ständiga transporten till lands förbi fallen i
Livingstone samt ombytet mellan torrhetta och regn hade
nästan förstört den. Vi fortforo likväl envist att dikta och
reparera den. Några af infödingarna, som märkte huru
angelägen jag var att få den vattentät, erbjödo sig att anskaffa ett
ämne som de påstodo skulle kunna användas med framgång.
Om några timmar infunno de sig med en blandning af kautschuk
och palmsmör. Vi försökte genast dermed, men det befans vara
ett dåligt ersättningsmedel för tjära och jag förklarade mig
missnöjd dermed.
Då erbjöd sig en brorson till Manwana att visa sin vän
Kachéché någonting annat som skulle vara vida bättre.
Följande morgon, eller den 1 Juni kl. 10 f. m., kommo Kachéché
och hans nye vän med omkring tretio skålpund vax, så mörkt
till färgen, att om de små bin som sutto qvar deri varit borta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
