- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
307

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 2 Juni vandrade jag med honom ända till Massassa-fallen
utefter de höga branterna. Vid Massassa slutar den
jemförelsevis trånga kanal genom hvilken floden från Mowa-fallen och
bassinen nedanför dessa oroligt störtar ned i Bolo-bolo —
"lugnlugn" — bassinen. Genom den 500 yards breda
genomskärningen i klippkedjan rusar floden in i Mowa-basinen, hvars bredd
uppgår till 1,800 yards och genom hvilken den stormar vidare
i vildt böljande lopp en mil framåt. Först vid Massessé synes
dess häftighet något minskas. Här häfver den sig uppåt, en
del af dess vatten återkastas af stränderna och bildar en bakström
som stryker utmed foten af Mowa-klipporna och slutligen
inntränger i Mowaviken. Sedan den inkommit i den tungformiga viken
lik ett tidvatten sjunker den hastigt och återvänder längs foten
af den utskjutande klippkedjan der den efter ett kretslopp af
två mil möter de stora fallen och häftiga forsarna och der de
två motsatta flodgrenarna brottas om väldet. Från Massessé
återtager floden sitt hastiga lopp, endast upprörd vid uddarne i vågor
men med i allmänhet skenbart lugn, ehuru med olycksbådande
hvirflar, tills den närmare Massassa-udden, en mil nedanom
Massessé, stöter emot utskjutande bergshällar och höjer sig i brusande
vågor på ömse sidor, hvilka mötas midt i floden 200 yards längre
ned: den ena vågkammen bryter sig mot den andra, bölja möter
bölja, slingrar sig omkring och brottas med henne, sjunker
tillbaka och höjer sig å nyo i ett mörkbrunt skum med dånande
toppar. De vilda vattenmassorna tumla på detta sätt fram en
half mil till Bolo-bolo-bassinen, der de slutligen samlas och
bilda en lugn dam — deraf benämningen.

När man står på spetsen af de höga klippväggar som
omgifva den krater-lika dammen, tyckes den vilda Massassa vara
alldeles tam. Äfven den ännu vildare Zinga, en och en half
mil nedanför och Ingulufi ännu längre ned likna härifrån
snarare hvitaktiga vattengölar. Men stiga vi ned och komma
närmare dem, visa de sig farliga nog för dem som skulle drista
sig att möta deras fasor i en kanot.

Midt emellan Zinga-fallen Och Massassa och midt ibland
de urhålkade klipporna gjuter sig Edwin Arnold-floden i en
lång ström liknande en kaskad ned från platåns rand med ett
fall af 300 fot. Så länge denna flod flyter lugnt fram ofvanför,
har den en bredd af 50 yards och ett medeldjup af 3 fot.

Som vanligt tillbragte Frank Pocock och jag aftonen till
sammans i mitt tält. Bölderna, som besvärade honom, hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free