Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit högst smärtsamma. Han skötte dem visserligen omsorgsfullt
men var oförmögen att gå omkring och hafva tillsyn öfver folket;
sällan var han likväl sysslolös. Det fans perlpåsar att laga,
tält att lappa och sönderrifna kläder som behöfde repareras;
midt under arbetet brukade han ofta med sin vackra röst stämma
upp en sång eller en psalm, som han förut brukat sjunga i
Rochester-kyrkan. Glad och munter som en bofink, tyckte han
mycket om sång och denna afton sjöng han, fastän krympling,
ovanligt väl; hans behagliga röst lät höra melodier, som gladde
mitt hjerta och för en stund skingrade mina bekymmer. Hans
ansigtsdrag muntrade upp mig, när jag var modfäld, hans
engelska stämma återkallade mig till mina förehafvanden och planer
och jag lyssnade begärligt till de tröstande ord han på mitt eget
tungomål göt i mina öron ur djupet af sitt redliga, varma hjerta.
Tretiofyra månader hade vi lefvat till sammans, och alltid hade
han skänkt mig ett kraftigt bistånd, alltid tjenat mig troget.
Tjenaren hade också för länge sedan blifvit en reskamrat,
reskamraten en vän. I dessa qvällstunder, medan vi sutto
samspråkande ansigte mot ansigte och hans trofasta ögon strålade
af varm vänskap och den välvilliga rösten svarade mig med ett
lefvande intresse, bygde vi många luftslott till sammans och
målade i hoppet många lysande framtidsutsigter. Ack! ack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
