Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre bort än den till höger och den börjar rasa alldeles här
invid. Jag säger er sanningen," fortfor Uledi, då Frank
tviflande skakade på hufvudet, "lille husbonde, jag har noga
betraktat hela fallet och ser ingen möjlighet huru vi skola kunna
komma utför det; det skulle vara döden att göra ett försök."
"Nå väl," sade Frank, "hvad skola vi göra?"
"Vi måste sända bud till husbonden," svarade Uledi, "och
säga honom att vi ha fört vår kanot till Massassa. Under tiden
kunna vi binda fast kanoten här tills han hinner anlända."
"Och hvad skall det blifva af mig?" frågade Frank.
"Det skall inte dröja länge innan vi äro här igen med en
kitanda (hängmatta), och ni skall mycket väl kunna hinna till
lägret innan natten inbryter."
"Hvad, bära mig omkring som en eländig goee-goee," svarade
han, "så att alla infödingarna skola få begapa mig? Visst inte!
I hvad fall som helst måste jag vänta här hela dagen utan att
få någon föda, eller hur?"
"Det skall ej dröja länge, herre; på en qvarts timme kan
jag hinna till lägret, och inom ytterligare en halftimme skall
jag vara tillbaka här med föda och en hängmatta."
"Jo, det är just vackert," sade Frank, hvilken blef
misslynt vid tanken på att han skulle bäras, något som han trodde
skulle göra honom till en skottafla för allas skämt. "Jag för
min del tror inte att detta fall är så farligt som ni säga.
Dånet är ej på långt när så starkt som från det fall vi ha
passerat, och jag är säker på, att om jag sjelf ginge att se efter,
skulle jag snart finna en väg."
"Nå väl, om ni tviflar på hvad jag säger, så skicka
Mpwapwa, Shumari och Marzouk för att se efter, och om de
säga att det finnes en väg, så skall jag försöka den, om ni
befaller mig det."
Frank skickade bort två af dem för att rekognoscera.
Inom några minuter voro de tillbaka och sade att det var
omöjligt att fara förbi fallet.
Frank skrattade bittert och sade:
"Jag visste redan hvad ni skulle säga. ’Wangwanaerna äro
alltid fega till sjös; minsta lilla krusning på vattnet har förr än
i dag i deras ögon vuxit till en hög våg. Om jag bara hade
fyra hvita män med mig, skulle jag snart visa er huruvida fallet
kan passeras eller inte."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
