Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma i den ögonblickliga villfarelsen att ensamt hans styrka vore
tillräcklig att hejda den i dess hastiga fast nedåt; han drogs ned
i floden, och som han ej kunde simma, klängde han sig upp i
kanoten. Uledi kastade sig i efter timmermannen i det samma
karlarna påminde honom om att mannen ej kunde simma och
ropade till honom, då han uppnådde kanoten, att han skulle
hoppa i floden, så skulle han rädda honom. "Ack, min broder",,
svarade den olycklige mannen, "jag kan inte simma." — "Hoppa
då i, karl, innan det är för sent! Du drifves mot vattenfallet!"
— "Jag är rädd." — "Far väl då, min broder; ingenting
kan nu rädda dig!" sade Uledi och simmade mot stranden,
som han uppnådde endast 50 fot ofvanför vattenfallet. En
sekund till och den stora kanoten med Salaam Allah i sopades
ned öfver vattenfallet och kastades fram och tillbaka på de stora
vågorna tills slutligen en vattenhvirfvel uppslukade den. Jag
räknade till femtiofyra medan den var under vattnet: derefter
visade den sig åter och stod upprätt i vågorna med karlen ännu
deri. Åter igen drogs kanoten ned och svängde omkring i det
samma den försvann; inom några få sekunder sågo vi den åter,
ännu allt jemt med mannen i. För tredje gången drogs den
ned, och när den nu visade sig, var Salaam Allah försvunnen.
De snabbfotade infödingarna och båtbesättningen hade
landvägen sprungit till Mbelo-färjan och upphäfde varningsrop till
färjkarlarna, hvilka genast stälde sig på post för att söka rädda
kanoten. Sedan Livingstone drifvits högt på vågornas ryggar
öfver Ingulufi-forsarna, inkom den i det lugnare vatten som fans
vid öfverfartsstället, hvarefter den i allas vår åsyn snurrade
omkring fem gånger vid randen af en stor hvirfvel och försvann
för alltid! Det är troligt att kanoten vräktes mot
undervattenklipporna och inkilades mellan dessa, ty ehuru det nedanför
strömhvirfveln finnes en sträcka lugnt vatten på en mil, hade
vi vid solnedgången, fem timmar efter olyckshändelsen, änna
ingenting sett af den samma. Två af de nya kanoterna hafva
sålunda gått förlorade, och ytterligare en duglig man har
omkommit. Wangwanaerna anse denna olyckshändelse såsom ett
nytt bevis på den allmänna dom som hvilar öfver oss. De tro
att eländets natt nalkas, och just nu, under det jag skrifver, hålla
de på att vid lägereldarna räkna de borttappade och döda.
Stackars folk! Stackars jag!
"Den 24 Juni. — Mer än två hundra man voro i fem
timmars tid sysselsatta med att hala Glasgow, en af våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
