Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattenfall till — nämligen Ingulufi-, Mbelo- och Ntombo
Mataka-fallen; det sista, hoppas jag, skall visa sig vara "Tuckeys
kåtarakt", hvarifrån vi obehindradt skola komma ned till
Yellala-fallen, och sedan fara vi vidare till hafvet — såsom endast
hungriga menniskor kunna fara.
"Den 26 Juni. — Jag anförtrodde åt Wadi Rehani och
Kachéché att landvägen föra öfver trossen till Mbelo-fallen, medan
jag tillbragte dagen i Zinga. För en månad sedan foro vi
nedför de öfre Mowa-fallen; jag kan ännu se dem, ty de ligga
endast på tre mils afstånd. Tre mil på tretio dagar, och fyra
personer drunknade blott på denna korta sträcka!
"Den 27 Juni. — Åter igen styrde jag denna morgon
kosan omkring Zinga-bassinen och närmade mig Ingulufi-forsarna.
Vi sökte en ränna mellan några spridda klippblock, hvilka
befunno sig helt nära stranden och delade den alltid oroliga
floden, och sedan vi undersökt strömmen och funnit den blott bestå
af endast forsar utan några olycksbringande vattenhvirflar, flögo
vi ned öfver vågorna till Mbelo-bassinen. Sedan vi uppnått
lägret, hvilket låg uppe på en 300 fot hög klippa, gjorde vi halt
för att intaga en enkel måltid af bananer, och då jag lifligt
önskade att ännu en gång kunna hos mitt folk tända den anda
hvilken nästan blifvit qväfd af de senaste olyckshändelserna, steg
jag kl. 1 e. m. åter nedför klippan medelst stegar af
rottingrör, hvilka på de sista 30 foten satte oss i stånd att uppnå
vattenlinien, hvarefter vi inskeppade oss. Försigtigt foro vi
framåt — med tio man vid kabeltågen i för och akter — och
steg för steg; med den största varsamhet till följd af vår
fullkomliga kännedom om flodens faror närmade vi oss
Mbelo-fallen. De voro nästan en ny upplaga af Lady-Alice-forsarna;
floden var lika sammanträngd; små bergiga öar höjde sig till
venster; klipporna reste sig i så kolossala dimensioner, att vi
försvunno såsom atomer vid deras gigantiska framsidor och
skogbeklädda sluttningar. Floden brusade lika starkt, de hvitbruna
vågorna voro lika hotande, och massiva klippfragment nedhängde
tvärbrant öfver dem. Då vi närmade oss en stor klippa,
hvilken låg midt framför oss i vattnet, märkte vi att det fans en
ränna mellan denna och stranden, och under det våra blickar
voro fästa på den smala strömfåran och vi i vårt hjerta började.
nära den ljufva förhoppningen, att vi med tillhjelp af den samma
skulle kunna besegra Mbelos svårigheter, sprang det trolösa
kabeltåget i aktern, och nästan i samma ögonblick gjorde floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
