Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och säga: Far väl, gamle vän, far väl, gamle hjelte! Detta
är en usel verld för dig och för oss. Vi måste skiljas till
slut." Det stackars djuret tycktes förstå att vi tänkte lemna
det samma, ty det skriade efter oss — ett sjukligt, svagt
skriande, som förrådde dess ytterliga svaghet. Då vi sista gången
vände oss om - för att se efter henne, låg hon på gångstigen
och såg uppåt kullen med spetsade öron, liksom undrade hon
hvarför hon hade blifvit ensam och om hennes vänner och
följeslagare till sjös och lands tänkte vandra vidare.
Sedan jag uppdragit åt höfdingen af Mbinda att föda henne
med maniok-blad och godt gräs från fälten, förde jag karavanen
öfver höglandets slätter.
Vid slutet af detta område, omkring en mil från Mwato
Wandu, kommo vi till en liten by. hvars invånare tilläto oss att
fortsätta vår väg en kort sträcka, hvarefter de ropade till oss i
förebrående ton och med en nästan skrikande röst. Den gamle
höfdingen, som var åtföljd af omkring femtio män, af hvilka
fyratio buro bössor, skyndade fram till mig och satte sig ned
på vägen.
I lugn och högtidlig ton frågade han:
"Veten I att jag är konungen öfver detta land?"
Jag svarade mildt:
"Jag visste det ej, min broder."
"Jag är konungen. Huru kunnen I vandra genom mitt
land utan att betala mig?"
"Tala, min vän, hvad är det mundelé kan ge er?"
"Rom! Jag vill ha en stor butelj rom, sedan kunnen I
gå vidare."
"Rom?"
"Ja, rom, ty jag är konung rfver detta land!"
"Rom!" svarade jag betänksamt.
"Rom, som är godt. Jag tycker om rom," sade han med
en ondskefullt sneglande blick.
Uledi steg fram och frågade otåligt:
"Hvad vill denne gamle man ha, herre?"
"Han vill ha rom, Uledi. Tänk bara!"
"Der är rom för honom," sade han och gaf vanvördigt
h. m:t ett slag i ansigtet, och som stolen hvarpå denne satt ej
var synnerligen stadig, föll han raklång till marken. Detta var
naturligtvis en grof förolämpning, och jag förebrådde Uledi för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
