Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans handlingssätt. Likväl tycktes det som om han genom sin
djerfhet hade befriat oss ur en svår knipa, ty den gamle
höfdingen och hans folk skyndade bort till sin by, der det blef
stor uppståndelse och vrede; vi stannade imellertid ej för att
afvakta slutet.
Då och då, när vi vandrade uppför de klippiga höjderna,
uppfångade vi en skymt af den vilda floden, på hvars böljor vi
så länge hade flutit fram. Ännu hvit och skummande, stormade
den otåligt fram mot hafvet genom det mörka passet. Vi
nedstego derefter i en djup ravin och sågo plötsligt med klappande
hjertan en brant, klippig sluttning, från hvars spets vi blickade ut
öfver ett vågformigt, ödsligt och ofruktbart land. Gräset var långt
och moget samt vajade och prasslade dystert för
höglandsvindarna. Snart slingrade sig vägen ned i en dal, omkring hvilken
höglandet reste sig, här i vester klädt med gles skog, der i
norr beväxt med förfärligt torrt gräs, bland hvilket några
få, dystra och grå klippor höjde sig. På vår venstra sida växte
tagg-ginst och låg buskskog. Längst ned i denna dystra och
ödsliga dal rann en kristallklar bäck. Upp igen till toppen
sträfvade vi för att hinna krönet af en bergås, och så ännu
en gång ned till den tröttsamma vägen, som i kroklinier
slingrade sig ned till bottnen af en annan ravin, på hvars motsatta
sida den bergskedja som fått namnet Yangi-Yangi, tvär och brant,
reste sig till den tröttande höjden af 1,200 fot. Kl. 11 på
förmiddagen hade vi som utgjorde förtruppen uppnått den höga
toppen, och femton minuter senare upptäckte vi ett nybygge med
sina grupper af palmer. En timme derefter hade vi slagit
läger på ett stycke jemn platå söder om Ndambi Mbongos byar.
Höfdingarna visade sig, klädda i skarlakansröda
militärrockar från en förfluten tidpunkt. Vi begärde att få köpa föda
för perlor. — "Omöjligt." — "För metalltråd"? —"Vi behöfva
ingen metalltråd." — "För kaurier?" —• "Äro vi buskmän?" —
"För tyg?" — "I måsten vänta tre dagar tills det blir
marknad! Om I hafven rom, skolen I få så mycket I viljen!" —
Rom! Himmel! det är mer än två år och åtta månader sedan
vi afreste från Indiska oceanens stränder, och de begära rom
af oss!
Likväl voro de ej oförskämda, men känslolösa voro de;
de voro ej råa men till ytterlighet sjelfviska. Vi samtalade
med dem förtroligt nog och hvad de sade uppmuntrade oss.
En stark, kraftig man kunde uppnå Embomma på tre dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
