Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår väg gick längs krönet af en bergas, tills vi kommo
till en smal, genom öfversvämningar bildad dal, i hvilken
Nsanda-områdets förnämsta by är belägen bland palmer, jordnötter,
maniokträdgårdar och små land med bönor, ärter och batater.
Från denna dal stego vi uppför det gräsbeväxta höglandet och
fortsatte vår vandring tills vi kommo till hvad man skulle kunna
kalla södra Nsanda. Vi hade gått omkring två hundra yards förbi
det samma, då en myndig man, åtföljd af en stor hop vildar,
närmade sig oss och, alldeles såsom höfdingen Mwato Wandu,
frågade oss huru vi kunde draga genom landet utan att betala.
"Betala! Betala för hvad? Se på mitt folk, de äro
endast skinn och ben. De skola dö af brist på föda i ert land.
Broder, gif efter, eller skola dessa menniskor sjelfva vädra upp
föda, och jag tänker ej hindra dem."
Han blef ursinnig; han ropade att man skulle gifva honom
hans bössa och hans följeslagare beväpnade sig. Då jag märkte
att saken började bli allvarsam, posterade jag för försigtighets
skull tjugu man såsom skärmytslare framför expeditionen och tio
bakom den samma, under det jag lät trossen och de sjuke bilda
centern. Bud skickades sedan till den mäktige mannen att han gjorde
rådligast i att ej skjuta, ty vårt folk var uppretadt och mycket
olikt de menniskor han förut hade sett; om de började, kunde
ingenting hejda dem, och det vore mycket möjligt att de komme
att äta upp hvar enda själ i Nsanda. Jag märkte att de sista
orden verkade kraftigt; de vredgade förklaringarna åtföljdes af
en högljudd rådplägning; denna förbyttes i hviskningar, och snart
ropade den "mäktige mannen": "Nog!" hvarefter vi gingo fram
till hvarandra, skrattade och hjertligt skakade händer. I det
samma visade sig höfdingen öfver den mellersta byn, som hade
försett oss med vägvisare, och då han hörde att man haft för
afsigt att anfalla mundelé, bad han på det enträgnaste den
"mäktige mannen" att denne skulle taga fram en kurbitsflaska och
ett krus samt ett fat med palmvin för att besegla vår vänskap
med en "klunk öfver lag", hvilket ock skedde. Jag lofvade
att till ersättning skicka den "mäktige mannen" en butelj rom
från Embomma.
Klockan 3 e. m. nedsteg efter en marsch på tolf mil
expeditionens förtrupp utför Ikungus höga, skogbeväxta
bergås, framför hvilken den folkrika Mbinda-dalen utbredde sig.
Halfvägs på sluttningen slogo vi läger och hade derifrån utsigt
öfver aderton byar. Mbindas hela folkmängd — dalen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
