Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bege mig af och ingenting skall hindra mig. Jag vill följa
spåret såsom en leopard."
"Och jag också", sade Kachéché. "Lemna oss uppdraget,
herre. Om det fins hvita män i Embomma, skola vi uppsöka
dem. Vi skola gå och gå, och när vi inte kunna gå, skola
vi krypa."
"Nog med prat, män", sade Muini Pembé, "och låten en
annan få ett ord med i laget. Hör mig, herre. Jag är er
tjenare. Jag skall gå om dem båda två, jag vill bära brefvet
och lägga det under de hvita männens ögon."
"Äfven jag vill gå, herre", sade Robert.
"Bra. Det är just som jag önskat det; men Robert, du
kan ej följa dessa tre män. Du kommer att digna af trötthet,
min gosse."
"Åh, vi skola bära honom, om han tröttnar", sade Uledi.
"Icke sant, Kachéché?"
"Inshallah!" svarade Kachéché med bestämdhet. "Vi måste
ha Robert med oss, eljest skola de hvita männen ej förstå oss."
Tidigt följande dagen infunno sig de bägge vägvisarna, men
hela morgonen förspildes under försök att få dem att begifva
sig af. Uledi blef allt mera otålig och klädde på sig sin
utrustning; sitt bälte spände han så hårdt om lifvet, att det var
riktigt plågsamt att se honom, hvarefter han sade:
"Gif oss brefven, herre, vi vilja ej vänta på hedningarna.
Vårt folk kommer att dö innan vi komma i väg. Betrakta dem,
jag ber er! De släpa sig fram på lägerplatsen med föga tecken
till lif. Goee-go-ee-go-ee" — Vid middagstiden bröto slutligen
vägvisarna och budbärarna upp.
Under tiden utdelades en bal tyg och en säck perlor, och
de yngsta och starkaste männen utsändes i alla riktningar för
att skaffa lifsmedel. Sent på aftonen återvände de, trötta och
nedslagna, till lägret. Oaktadt alla sina försök hade de ej
lyckats få annat än några knippen af de eländiga jordnötterna
och batater — endast så mycket, att det blef tre små per man,
ehuru de hade betalat tjugu gånger deras värde. De
bortskämda infödingarnas hjertlösa svar hade varit: "Vänta till
zandu (marknaden), hvilken om två dagar skulle hållas i Nsanda",
ty liksom hos babwendéerna har hvarje område här sina
bestämda marknadsdagar. Likväl var hvad vi erhållit räddning
undan döden, och på morgonen den 5 var folket villigt att släpa
sina trötta lemmar närmare den väntade hjelpen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
