Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 11 inskeppade vi oss vid middagstiden efter en sista
liten bankett med en mängd sånger, hjertliga hurrarop,
oräkneliga skålar och varma, vänliga handtryckningar. En timme
före solnedgången lade den "stora jernkanoten" efter en färd
af omkring tretiofem mil i land på högra stranden vid lastbryggan
till ett annat af Hatton och Cooksons faktorier vid Ponta da
Lenha eller Skogiga-udden. Två eller tre andra portugisiska
magasin ligga alldeles i grannskapet och bilda ett behagligt
afbrott mot den dystra bakgrunden af svart mangrove-skog.
Efter en särdeles angenäm afton hos vår gästfrie engelske
värd begaf sig Kabinda åter i väg.
Den mäktiga floden nedanför Boma påminde mig om scenerna
ofvanför Uyanzi; vattnets färg, de talrika öarna och den
ofantliga bredden återkallade i mitt minne de dagar, då vi hade
uppsökt Livingstones flytande ödemark för att undvika
beständiga konflikter med de menskliga rofdjuren midt i det primitiva
Afrika, och vid denna syn fyldes, mina ögon med tårar vid tanken
på att jag ej kunde återkalla mina förlorade vänner och bedja
dem dela den hänryckande glädje som nu rådde i allas deras
hjertan hvilka hade härdat ut och voro vid lif.
Några få timmar senare gledo vi fram genom den breda
hamnen och ut i oceanen, civilisationens blå område!
Då jag vände mig om för att kasta en sista afskedsblick
på den mäktiga floden, på hvars bruna vågor vi upplefvat och
uthärdat så mycket, såg jag den samma bäfvande och
förödmjukad närma sig randen af den ofantliga vattenmassa mot
hvars oändliga omfång och gränslösa utsträckning floden,
förfärlig som dess makt och fruktansvärdt som dess raseri visat sig,
dock var endast en droppe. Och jag kände mitt hjerta
uppfyldt af den renaste tacksamhet mot Honom, hvars hand hade
beskyddat oss och som gjort det för oss möjligt att genomtränga de
svartes verldsdel från öster till vester och följa dess mäktigaste
flod till den ocean der den hade sin gräns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
