Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den enda patient som hade gäckat våra bemödanden att
återställa henne till helsan var qvinnan Muscati, den olycklige
Safenis hustru. Besynnerligt att omtala, lefde hon för att blifva
omfamnad af sin fader och dog i hans armar följande morgon,
omgifven af sina slägtingar och vänner. Alla de öfriga njöto
numera af en förträfflig helsa och voro starka, glada och lyckliga.
Och nu sågo de med förtjusning de välkända vikarna och
bugterna, de doftande stränderna och rödaktiga höjderna vid
Mbwenni. Äter igen fröjdades deras ögon af den syn som
de ofta hade förtviflat om att få se — Wilezus högresta bergås,
vid hvars fot de visste att deras hem och små trädgårdar voro
belägna, de välkända konturerna af Shangani och Melindi och
den stora fyrkantiga massan af sultanens palats. Hvarje linie,
hvarje hus från Sandy Point till deras eget Ngambu, hvarje
välkänd djerf höjning af landet med sina många palm- och
mango-träd var för dem förenad med minnen från forna tider.
Kaptenen qvarhöll dem icke om bord. Alla båtarna
nedfirades med ens och folket trängdes i sin ifver att komma ned
i dem. Jag såg den första båtlasten afgå.
För dem som voro på stranden var det en öfverraskande
syn att skåda så många män i hvita skjortor och turbaner
nalkas land från ett engelskt örlogsfartyg. Voro de slafvar —
eller hvad? Nej, slafvar kunde de icke vara, dertill voro de
allt för väl klädda. Men hvad kunde de då vara?
Båtkölen kysste stranden och de otåliga karlarna hoppade
i rland och dansade i extas omkring på öns sandiga mark;
derefter knäböjde de och uppsände, djupt rörda, sina
tacksägelser till Allah! I fullt mått smaka de nu ljufheten af att
hafva återvändt hem. Den glada nyheten sprider sig längs
stranden: "Det är bwana Stanleys expedition som återkommit."
Derefter kommo deras vänner, bekanta och landsmän
springande mot dem och gjorde dem otaliga frågor, alla brinnande
af nyfikenhet att få reda på allting. Hvar hade de varit?
Huru kom det att de befunno sig om bord på en örlogsman?
Hvad hade de sett? Hvem var död? Hvar är den och den?
Hafven I färdats bortom Nyangwé till det andra hafvet? Mashallah!
Båtarna komma och gå.
Än flere af de återkomna springa i land, hoppa och löpa
omkring, skaka händer och omfamna sina landsmän: de springa
bokstafligen i hvarandras armar och mer än ett öga fuktas, ty
förskräckliga berättelser om död, olyckshändelser och elände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
