Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tog mig fyra dagars ledighet för att anskaffa de tusenden
rupier som erfordrades för att betala folket för deras tjenster.
Bud hade äfven blifvit sända till de dödas slägtingar med
begäran att de måtte infinna sig hos herr Sparhawk för att göra
sina anspråk gällande med tillhjelp af trenne vitnen.
På den femte morgonen började folket — män, qvinnor
och barn — tillhörande den anglo-amerikanska expeditionen,
åtföljda af hundratals vänner, hvilka till trängsel uppfylde gatan
och de rymliga rummen i Bertrams agentkontor, erhålla sin väl
förtjenta aflöning.
Qvinnorna, tretton till antalet, hvilka uthärdat den långa
resans mödor, hvilka omskapat det dystra lägret i
ödemarkernas djup till någonting liknande en by på deras egen ö, hvilka
uppmuntrat sina män till att fortfarande förblifva trogna, oaktadt
alla motgångar, blefvo alla belönade.
Höfdingarnas barn, som hade åtföljt oss från Zanzibar till
Atlanten och hvilka genom sitt glada joller ofta lugnat mig midt
inne i landet samt ofta kommit mig att för stunden glömma
mina bekymmer, blefvo ej glömda. Ej heller de minsta
barnen, hvilka födts till verlden midt ibland vattenfallens dystra
och förfärliga scener och hvilka nu med ögonen vidöppna af
förundran skreko vid åsynen af så många lyckliga män och
qvinnor — ej heller de förbigingos vid denna sista uppgörelse.
Den andra betalningsdagen egnades åt åhörandet af de
anspråk som gjordes af slägtingarna till de döde. Stackars
trogna själar! Med största nit, trohet och tillförsigt hade de
följt mig till sjelfva döden. Det är visserligen sant att
negernaturen ofta stuckit fram, men det var dock, på det hela taget,
endast menskligt. De hade aldrig skrutit af att vara hjeltar
men visade dock verkligt hjeltemod i striden med de många
fasorna i de hittills obeträdda och efter allt utseende ändlösa
ödemarkerna i det stora Afrika.
De qvinliga slägtingarna kommo in. Vid hvarje namn på
de döde återkallades minnet af gamla sorger. Den stickande
smärta jag kände förnyades, då de bortgångne nämndes den ene
efter den andre och redogörelse lemnades för huru de hade
dött eller omkommit under dessa mörka dagar, som aldrig kunna
glömmas. Sorgsna och undergifna voro de ansigten som jag
såg, sorgsna och undergifna såsom mina egna tankar och
känslor. Med en sådan sympati mellan oss kommo vi snart i godt
förstånd med hvarandra. Hvarje qvinna betaldes utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
