Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de enkelt oeh okonstladt — de ädla själarne! — att om jag
behöfde deras bistånd för att uppnå mitt land, skulle de hjelpa mig!
De voro ljufva och sorgliga, dessa skilsmässans ögonblick.
Hvilken lång och trogen vänskap blef ej här sliten! Genom
hvilka egendomliga skiften hade de ej följt mig! Hvilka vilda
och omvexlande scener hade vi ej till sammans skådat! Hvilken
ädel trohet dessa obildade själar visat! Höfdingarna voro de
som åtföljt mig till Ujiji år 1871; de hade varit vitnen till
Livingstones glädje, då han fick se mig, de voro samma män
åt hvilka jag uppdragit att vara Livingstones skyddsvakt på
hans sista och olyckliga resa, som hade sörjt vid hans lik i
Muilala och burit den namnkunnige döde till Indiska oceanen.
Och i en flod af hastiga hågkomster störtade hela denna
stormiga tid, som nu var slut, öfver mitt sinne; hela panoramat
af de faror genom hvilka dessa modiga män följt mig —
dessa tappra män som nu skulle skiljas från mig —
passerade förbi min själs öga. Hastigt, som i en dunkel vision,
genomfor mig minnet af alla de scener af strid med menniskan
och naturen i hvilka dessa stackars män och qvinnor gjort mig
sällskap och tröstat mig genom den enkla sympati som ligger i
gemensamt lidande, ty hvarje ansigte framför mig erinrade om
något äfventyr eller någon fara, påminde mig om någon seger eller
någon förlust. Hvilken förfärlig, trollsk återblick det var, denna
minnets blixtstråle öfver det sorgsna förflutna! Huru likt en
pinsam dröm!
Och i åratal och under många kommande år skall i talrika
hem på Zanzibar den stora berättelsen om vår resa förtäljas och
de handlande personerna deri vara hjeltar för öboarnas barn och
slägt. För mig äro de äfven hjeltar, dessa stackars okunniga
Afrikas barn, ty från den första förfärliga kampen i det vilda
Ituru till den sista stapplande marschen in i Embomma ha
de vid ljudet af min röst samlats kring mig såsom veteraner och i
nödens stund ha de aldrig svikit mig. Och sålunda har
expeditionen med tillhjelp af deras villiga händer och trogna
hjertan krönts med framgång i sitt företag och de tre stora
problemen i de svartes verldsdels geografi lyckligt blifvit lösta.
Laus Deo!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
