Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §14. Landslagens konungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
B., 36) och MELL. (Hiégm.B., 7, 8). I stadslagen (Kg.B., 8)
stadgades lifsstraff för den, som talade å konungs heder och
ära, och ur stadslagen upptogs denna bestämmelse i KrEL.
med tillägg om lindrigare straff för den, som talade andra
smädliga ord om honom.
Utvecklingen Utvecklingen intill Kalmar union. På den lysande
på fandsiegens maktutvecklingen under Magnus Ladulås följde emellertid
eae On ny period af svaghet för konungamakten och följaktligen
förvirring för hela riket. Birger Magnussons oduglighet,
den långa förmyndarregeringen för Magnus Eriksson och
denne konungs egen brist på härskaregenskaper medförde
två gånger rikets delning, konungars aftsättning och in¬
bördeskrig, hvarunder rikets råd uppstod som konungens
medtäflare om herraväldet och som skiljedomare. Det
dröjde ej länge, innan man på konungen lade andra band
än konungaedens. Magnus Eriksson hade försökt att hålla
råd och stormän stången och misslyckats. Albrekt måste
Konungaför- 1371 rädda sin krona genom en försäkran, den första i
säkran. vår historia, vid sidan af konungaeden, som bland mycket
annat innehöll, att han lade sig »med ganske tro till riksens
råd med hus och land>, och detsamma upprepades 1383,
då han lofvade att i alla ärenden rätta sig efter deras råd,
vilja och sign; dessutom maste han bekriifta allt andligt
och viirldsligt frälse. När äfven denna regering skulle
hägna friden, vardt det i form af en allmän landsfred
Tillståndet (1375) under tre års tid, besvuren icke blott af konungen,
under k. hans råd och män, utan af fogdar och ämbetsmän samt
Albrekt. , . : oh ce
landets invånare i allmänhet, och den visade sig icke dess
mindre vanmäktig.! Därunder hade beskattningsrätten ut¬
öfvats icke blott af konungen och rådet utan äfven af
fogdar och länsherrar, och lagens bud iakttogos icke
längre. Ofverallt uppvixte det fasta hus, tvingborgar
för allmogen,? som ej kunde värja sig, när den ej längre
’ Stadgan om landsfred 1375 74/; hos Hadorph, Nagra gambla
stadgar, s. 27.
? 1387 träffade Albrekt en 6fverenskommelse med Jappe djikn
om förvaltningen af Åbo slottslän. Han fick bl. a. rätt att eventuellt
bygga »barfrid> eller fäste och att hvart år äska en hjälp af all¬
mogen, Styffe, Bidr. I, n. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
