Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Konungen och rådet - §14. Landslagens konungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 14. Landslagens konungadöme. 83
konungs kröning och eriksgata; 3) om han ville gifta bort
son eller dotter; 4) om han behöfde »hus sin eller Uppsala
öd bygga». I dessa fall skulle biskop, lagman,! samt en
nämnd af frälsemän och bönder i hvarje lagsaga bestämma,
hvad hjälp allmogen skulle eller kunde göra sin konung.
Det kom att dröja århundraden, innan beskattningsrätten
blef föremål för någon ny formulering i lag. Om kronans
inkomster se vidare 8 21.
Till konungens rättigheter på det finansiella området Myntningsrätt.
hörde äfven den att slå mynt. För någon lagstiftning blef
dock ej denna föremäl förrän på 1400-talet. Den äldsta
myntordningen är af 1449.> Med undantag för jarlen, den
tiden sådan fanns, känner man ej, att myntningsrätt i Sve¬
rige under medeltiden utöfvats af annan än konungen.
Konungens helgd och anseende. Den nya betydelse Konungens
konungamakten fatt visade sig ocks& iden helgd, hvarmed = "94.
man begynte omgifva konungens person och hvarigenom
han, som fordom i hvarje landskap stått så att säga inom
folket, främst men i samma led som dess klasser, nu höjdes
öfver detsamma. Magnus Ladulås åberopade sålunda »lex
Julia maiestatis; mot dem, som upprest sig mot honom.?
Kyrkomötet i Tälje 1279 bestämde, att den, som dristade
fånga, fördrifva eller döda den af kyrkan krönte konungen
eller lämnat hjälp därtill, därigenom ådroge sig bannlys¬
ning samt att ingen af detta parti någonsin vore värdig
att af kyrkan krönas till konung (SD. I, n. 692). UL. stad¬
gade (Manh.B., 15), att den, som förde atvog sköld mot
den »allvaldige konungen, förverkade sin hals samt jord
och gods under kronan. Detsamma föreskref SdL. (Manh.
! Orden och lagman saknas i MELL. men förekomma i KrLL.
och äro enligt Schlyters mening endast af förbiseende utelämnade. I
brefvet af 1346 */, omtalas dock icke heller lagmannen, däremot
nämnes han i Addit. till SdL.
2 Jfr Forssell, Sveriges inre historia från Gustaf den förste
II, Anteckningar om mynt, vikt och mått etc. i Sverige; Styffe,
Bidr. IV, s. CXXXVII; V, s. XXXVI.
3 Jfr Visby stads underkastelsebref 1288 °/, (Rydberg, Sv. Trakt.
I, s. 300), dir det talas om att eventuellt behandla konungen, »sicut
maiestatem decet regiam>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
