Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §45. Ståndsstriden och den första reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
såsom konungen tillkommande borgar och land, Uppsala
öd, kronans gods och all konungslig rätt m. m. och tillade:
intet af detta må konung minska för annan konung, med
rätt för efterträdaren i sådant fall »det återkalla och taga,
om han gitter». Fjärde kap. (konungaeden) handlade
bl. a. om konungens plikt att gömma hus och land med
årliga ingälder och landamären, så att intet däraf min¬
skades för efterträdaren, hvilken ägde makt att återtaga
det med rätta, »eller vorde snart konungadöme grefvedöme
eller mindre». Den senare punkten tycktes onekligen mera
syfta på någon afsöndring från riket undan dess öfver¬
höghet, såsom saken också stundom uppfattades under se¬
nare tid. Det andra kapitlet uppräknade åter uttryckligen
Uppsala öd och kronans gods bland de föremål, som till¬
hörde konungs rätt. Under medeltiden hade skillnad gjorts
vid försäljning eller byte mellan gamla kronogods och an¬
nan egendom, som tillfallit konung.! I förra fallet in¬
hämtades rådets samtycke. Men hvad menades under nyare
tid med Uppsala öd, och skulle t. ex. de från kyrkan redu¬
cerade godsen räknas dit? Därom fanns ingen bestäm¬
melse. Gustaf Vasas testamente åter var icke heller fullt
tydligt. I hela sin anläggning syntes det åsyfta icke så
mycket frågan om donationer eller förläningar som icke
mera andra afsöndringar från riket elier furstendömena,
hvarigenom de kunde skiljas fråu kronans öfverhöghet,
såsom exemplen med Gotland, Halland och Skåne utvisa;?
i hvarje fall hade Gustaf Vasa själf med ständernas sam¬
tycke bortgifvit ärftliga län. Norrköpings riksdagsbeslut
åter hade verkligen ordnat förhållandet med godsen; de
skulle ej bortgifvas så, att kronan miste all utsikt till
deras återfallande. Naturligtvis borde detta beslut gälla
framför konungabalken, tills det i laga ordning upphäfdes.
Så mycket kunde emellertid anses klart, att allodiala dona¬
! Uppsala öd likställdes på ett annat ställe i konungabalken
med >så gamla kronans gods, att ingen minnes eller af sann saga vet,
huru det först kom under kronan>.
? Testamentet tolkades olika på olika tider i denna punkt. Det
förutsätter strax efter som motiv till afsöndringen >fängsel, svår sjuk¬
dom eller odrägelig armod>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
