Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §46. Riksdagar och möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utskottsmötets
befogenhet.
Riksdagen.
372 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
»eapita och hufvuden såsom de förnämsta ständerna». Mo¬
tiveringen var sådan, att den passade för ett utskottsmöte
i allmänhet, ehuru man denna gång icke fann lämpligt att
följa RF:ns föreskrift. — Efter förmyndarregeringen höllos
utskottsmöten 1645, 1651, 1658 och 1660.
Hvilken befogenhet hade nu dessa möten? I allmiin¬
het var det en rådgifvande eller förberedande uppgift de
fingo sig anvisad i fråga om den inre och yttre politiken,
ekonomiska författningar, konungahusets angelägenheter
m. m. Det gjorde, att mötet, såsom redan nämnts, ej sällan
följdes af en landsortsförhandling eller riksdag. Men för¬
sök saknades icke att utvidga de förnämsta ständernas
maktsfär.! Gustaf Adolf lät dem besluta både om Elfsborgs
lösen och boskapspenningarna, men visserligen höllos seder¬
mera landsortsförhandlingar, vid hvilka sålunda allmogens
samtycke åtminstone formellt inhämtades. 1634 års RF.
syntes vilja åt de förnämsta ständerna bereda en större
roll, men redan 1634 protesterade både adeln och prästerna
däremot, yrkande på allmän riksdags rätt i fråga om nya
ordningar, pålagor, krig, fred och förbund. Mötet satte
hädanefter ett envist motstånd mot alla försök att få det
till att besluta i bevillningsfrågor; efter 1636 ville det icke
ens besluta om utskrifning, och regeringen måste foga sig
efter dess ståndpunkt. Lika litet ville det fatia beslut i
lagstiftningsfrågor utan hänsköt sådana till regeringen
eller allmän riksdag. Däremot afgaf det utlåtanden sär¬
skildt i fråga om den yttre politiken och tillstyrkte äfven
eventuellt krig. Under sådana förhållanden befunnos de
förnämsta ständernas särskilda möten vara en mindre an¬
vändbar representativ form. Man föredrog att låta utskotts¬
mötet i form af ett sekret utskott flytta ihop med riksdagen,
och i sådan gestalt fortlefde det mer än ett århundrade.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
