Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det karolinska enväldet 1680—1718 - Källorna - §47. Konungadömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 47. Konungadömet. 395
riksdagen år 1689 (Ak. afh. 1857). M. Höjer, Om Karl XII:s myn¬
dighetsförkl. och 1697 års riksd. (Ak. afh. 1866). C.G. Malmström,
Stindernas utskottsméte 1710 (Sm. Skr.). R. M. Bowallius. Berätt.
om riksdagen 1713—14 (SAH. XXII).
§ 47. Konungadémet.
Den ledande uppgift, som svenskt konungadöme under Enväldets för¬
myndig innehafvare ända sedan nya tidens början brukat ?eredelser.
intaga, gjorde sig allt ifrån 1600-talets sista årtionden
gällande lika kraftigt som på Gustaf Vasas tid och blef
dessutom, hvad den icke varit förut, med lag fästad. Karl
XI:s eget ingripande i det krig, som han ej inledt och för
hvars lyckliga utförande de viktigaste förutsättningar sak¬
nades, gaf honom redan då en framskjuten plats och gjorde,
att makten af sig själf gled öfver i hans hand. De forna
förmyndarne träffades, den ene efter den andre, af mot¬
gångar och förödmjukelser, som beröfvade dem deras in¬
flytande, och rådet själft var inom sig söndradt. Konungen
gick detsamma allt uppenbarare förbi, och dess påminnelser
om sin rätt att blifva hördt lämnades utan afseende. Rå¬
det hade fäst förhoppningar vid riksdagen 1678, men det
visade sig, att ständerna stodo på konungens sida; det var
på dessa sistnämnda makter, som framtiden tycktes komma
att bero, med undanskjutande af det förra. Men inom
ständerna var endräkten rubbad, och utan den ledning,
som rikets råd under gångna tider gifvit dem, kunde de
ej försvara sin rätt. Tyngdpunkten, aldrig noggrant af¬
vägd mellan konung och ständer, sköts af förhållandenas
makt alltmera öfver på den förres sida, Reduktionens
utsträckning, af konungen önskad för att ordna finanserna
samt grundlägga en ständig krigsmakt, af de lägre stån¬
den, lågadeln inbegripen, åtrådd för att bryta högadelns
makt, blef ett nytt medel i den förres hand att rotfästa
sitt välde, medan frukterna i politiskt och socialt hänse¬
ende ojämnt nog kommo de senare till del. Men ännu stod
man alltjämt å ömse sidor på den gamla landslagens grund.
Det blef tills vidare icke tal om någon ny konungabalk,
utan det var genom en rad lagförklaringar, som å ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
