Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §60. Det gustavianska statsskicket 1772—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Interimsrege¬
ringen 1783.
Expeditioner
under K.
Maj:ts sekret.
Särskilda
kommissioner.
Rikets herrar.
Rådets
sjunkande
betydelse.
Ministären.
520 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
skulle bero på K. Maj:t eget förordnande. Listor på de
afgjorda målen skulle tid efter annan tillsändas honom.
Expeditionerna skulle utfärdas efter pluralitetens beslut och
underskrifvas af rikets råd på hvarje division eller i vissa
fall af de fyra äldsta riksråden jämte kanslipresidenten.!
Åt hertig Karl uppdrogs högsta befälet öfver trupperna i
hufvudstaden med ganska vidsträckt befogenhet i händelse
af oroligheters utbrott. 1772 års instruktion följdes i huf¬
vudsak under de följande åren, när en dylik regering be¬
höfde tillsättas, med de ändringar, som kunde betingas af
kanslipresidentens frånvaro. Men 1783, då konungen före¬
tog sin stora utländska resa, gjordes betydelsefulla af¬
vikelser. Ärendena, som undandrogos rådets handläggning,
ökades. Vissa af dem uppdrogos åt ett tremannautskott,
bestående af kanslipresidenten, ett riksråd och justitie¬
kanslern (som ej tillhörde rådet) att afgöra och sedan ex¬
pediera under K. Maj:ts sekret,” andra åt enskilda förtro¬
endemän. Dessutom tillsattes en särskild statsreglerings¬
kommission, en särskild spannmålskommission och slutligen
en hemlig krigsberedning, alla med kungl. makt och myn¬
dighet och med medlemmar, som icke alla tillhörde rådet.
Rådet sköts från denna tid mer och mer åt sidan. I
afseende på rangen hade konungen redan tidigare skapat
en detsamma likställd klass uti »rikets herrar» (sedan 1773).
Det blef efter hand blott en beredning för vissa ärenden,
som konungen dit hänvisade, och för dem, som han ville
skilja från affärerna, en hederlig tillflyktsort, där de fingo
gråna i ära.?
I själfva verket hade rådet öfverlefvat sig själft utan att
förmå framalstra någon ny lifskraftig organism. Det hade
ej längre sin styrka vare sig genom förbindelsen med kol¬
legierna eller såsom ständernas fullmäktige. Dess dömande
uppgift och medlemmarnes faktiska oafsättlighet gjorde det
olämpligt som ministär. Som ministrar fungerade i stället
statssekreterarne, generaladjutanterna eller andra — endast
! Det sistnämnda gjordes 1783 till allmän regel.
2 Äfven efter konungens hemkomst användes detta expeditionssätt.
3 1789 innehade 8 rådsherrar, d. v. s. omkring hälften, en ålder
af mellan 65 till 86 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
