Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §60. Det gustavianska statsskicket 1772—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 60. Det gustavianska statsskicket. 521
undantagsvis något riksråd, såsom kanslipresidenten i följd
af sitt ämbete eller Karl Sparre, som åren 1774—83 var
krigsminister — men de förra hade hvarken det anseende
eller det inflytande, som kräfdes för att fylla en sådan
plats. Emellertid var konungen af regeringsformen bunden
vid rådet och var alltför mån om att själf regera för att
vilja organisera något nytt med fasta former, ehuru förslag
därtill ej saknades.! Tvärt om lämnade han efter 1785 det
ena höga ämbetet efter det andra (t. ex. kanslipresident¬
skapet, hofkanslerssysslan) obesatt och begagnade sig med
förkärlek utaf hemliga beredningar, kommissioner eller
tillfälliga uppdrag. Mellan ministrarne såg han ej ogärna
en viss jalousi råda, och om någon af dem tycktes för¬
värfva för stort inflytande, sökte han balansera detsamma
genom en rival.? Hofvet hade blifvit, liksom fordom, me¬
delpunkten för riksstyrelsen, och »favoriterna», som frihets¬
tiden kämpat så ifrigt emot, började deltaga i intrigspelet.
Rättsväsendet ensamt tycktes Gustaf III vilja hålla utom
detsamma. Justitiekansleren Wachtmeister, redan förut ett
slags justitieminister, gjordes 1787, med bibehållande af sitt
förra ämbete, till riksdrots och dessutom till öfverpresident
i alla rikets hofrätter. Han fick därigenom ett verksam¬
hetsområde vida utöfver det, som en sådan minister van¬
ligen äger och jämförligt endast med det, som riksdrotsen
före 1660 en tid haft.
Wachtmeister
riksdrots, ju¬
stitiekansler
och president
i alla hof¬
rätterna.
Konungen och ständerna. Ett djupare fall än rikets Konungen och
ständers under dagarna d. 19 till 21 aug. 1772 låter knappt
tänka sig. Väl bibehöllo de karakteren af väljande (jfr s. 443),
men om något inflytande öfver konungahuset blef icke längre
tal. De voro icke mera maktägande, ty de delade lagstift¬
ningen med konungen, ännu mindre redofordrande, ty
hvarken råd eller ämbetsmän voro i ringaste mån ansvariga
’ Jfr Liljencrants, mem. 1786 om departementalstyrelse och
föredragande fackministrar, HH. VIII.
? Konungen såg gärna svagheter hos sina ministrar för att så
mycket lättare kunna styra dem, yttrar Wallqvist. Jfr Schröderheims
omdöme, s. 32: »Stundom sköttes de angelägnaste ämbeten af andra
personer än deras innehafvare, och de tillfällen torde kunna uppgifvas,
då fullmakten på tjänsten skilde den utnämnde från dess befattning»>.
rikets ständer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
