Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Orienterande reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det har tälts om en natt i dän mänskliga odlingens tide-
längd, en stor åldrarnas natt, hvars väkter voro räknade i hun-
draden av år; som bröt in, när dän antika kulturens glänsande
dag var lyktad; och flydde, när på dän tusenåriga medeltids-
drömmen några dråpliga andens dåd hälsade gryningen av en
ny. Man har målat sig medeltiden — intet var vanligare —
i nattens bild; och kanske på grund, som var god. Ett är visst,
att, om vi, dagens och ljusets förmenta barn, söka leva oss in
i dän tid, som med nattens vrångsidor åtminstone förband däss
strålande monopol på drömmar och visioner, gripas vi av natt-
ens stämningar. Vi framför allt, senfödda barn av det nittonde
seklet, som göra oss ett namn av att dyrka naturen — naturen,
sådan dän är, icke sådan dän tilläventyrs borde äller kunde
vara — vi varda visserligen gripna av svårmod, om icke av
leda äller fasa inför dätta sublima naturförakt, som är medel-
tidens »qvinta essentia» i livet och i konsten, som är ett livets
uttryck. Konsten, sade jag? Det var många — bland däm
även »starka andar» — som tvivlade, att medeltiden haft något
att skaffa med konstens genius.
V i hava uppgivit kravet — det är nu åtminstone urmodigt
— på någon »förklarad» natur, på antikens olympiska transfigura-
tion. Vi vilja av konsten vår egen, sådan dän är av brister
full. Och när någon gäng det gives en människas hand att
besvärja och liksom i en spegel låta oss skåda just dänna af
lyten och vrånghet bemängda natur i dän oförgänglighet, som
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
