Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Orienterande reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
är konstens prerogativ gent emot livet, där ila vi till för att
höja med mästarens lov vårt evoe för konstens mysterium.
Där låta vi ögon och öron upp, ty det är i dän synen något,
som griper oss med dän dubbla kraften av natur och evighet;
något, som hviskar genom de fixa dragen med en andes makt
till vår egen ord, som en klingande stämma biktat: »huskerdu?
ser du? nei, men luk dog dine öjne op! föl noget for dette, du
ikke för har lagt maerke til!»
T
) Och med en ny, kärlekens syn på
det lilla i livet jubla vi hans hyllning, som fick i faddergåfva
av en strålande fé — med dän former och färger besvärjande
handen dätta sympatiska öga, som igängav glans åt vårt eget
och skärpa att även i det lilla och föraktade fånga spåren av
ett oändligt innehåll.
Män dänna förmåga att avlocka universum — icke däss
dova, beslöjade grundton, som spelas i »sferernas harmoni», män
däss hela liv in i de bjärta, brutna, skärande ögonblickets va-
riationer, mällan hvilka det allt fjärmare förtonande grundakkor-
det måhända klingar däss ljuvligare, och som vi därför älska,
allt medan de såra våra hinnor — dänna förmåga, hvari vi,
tidens barn, läsa konstens hemlighet, hvar i någon märkligare
skapelse gömmes väl dänna å det vida fält, våra rader öppnade?
Äller slumrar här tilläventyrs antikens, som i sin styrkas dagar
dristade att gripa äfter det ogrumlade grundakkordet och skapa
en värld, högre och härligare än dän, som är? Finnes här
konst? Finnes det konst i dänna samling fantastiska fysio-
gnomier av lägre och högre species, däm vi, män och kvinnor,
av hvilka många ha kraft att i eget fack tänka både långt och
djupt, några att i ord äller bild bikta som bjärtast dän egna
tidens lynne — däm vi, säger jag, i bästa fall beskåda en stund
med intresset, som väckes av ett kuriosum, och vända ryggen
med en misstanke om integriteten i ögats focus äller en axel-
’) Helene Nyblom, Tendensdigtning, i Letterst. Tidskr. 1887, s. 134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
