Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Orienterande reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
ryckning över handens vanförhet? Höga, heliga konst, skulle
du kunna gömma dig här?
Dän frågan torde — att börja med — förtjäna av några
allvarligare tankar ett svar.
Med de mänskliga livsyttringarna delar konsten, som mänsk-
lig värksamhet, ändlighetens grundbestämning. Ett uttryck av
människoanden, utvecklar dän sig steg för steg i innerligaste
växelvärkan med däss övriga uppenbarelseformer. Män vid
dässa övriga — vi tänke på det politiska, sociala, vetenskapliga
äller etiskt-religiösa livet — har en genom stigande odling vid-
gad blick fått syn på en lag, hvilken, en gång hugfäst, är helig
som samvetets. Det är lagen för mänsklig dom — humanitet-
ens stora, fundamentala, hvilken bjuder att dömma, i alla in-
stanser, hvad människa gjort äller låtit, äfter de normer för
sannt och skönt och ädelt, som gömmas i den domfördes barm
;
att dömma ett slägte, ett folk, en tid äfter däss egna lagar;
korteligen, att lämna rätten till dän s. k. absoluta synvinkeln
äller att »sub seternitatis specie» ta fogelperspektiv av universum
till dän, det tillbör — det fjärrskådande öga, som tränger till
livets urkälla; och som på vår snöda, av tid och rum omtöck-
nade jord vår Härre skänkt till ett oavundadt monopol åt —
dän metafysiske filosofen.
Dänne Cato, romaren, som i en sjunkande tid stred för-
tvivlans strid för fornromersk dygd och i stridslön skördade av
samtid smälek och av framtid ett fräjdadt namn, var han värd
dätta fräjdade namn av en dygdens kämpe? Svårligen enligt
dän lag, hvars yppersta bud är: älsken bröderna. Män bland
det togabärande slägtet var även slavpinaren och ockraren, dän
av värdighet och mannakraft bemantlade egoisten, istånd att
realisera det sedliga idealet, och försåvidt han med Marcus Por-
cius gjorde dätta, var han bland romare ett dygdemönster.
Och en tid, som inlägger i sitt etos något mera och högre än
det »honestum», mot hvilket romaren bytte med jämnmod själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
