- Project Runeberg -  Norges stavkyrkor : ett bidrag till dän romanska arkitekturens historia /
13

(1891) [MARC] Author: Johan Adolf Bruun - Tema: Architecture and Construction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Deskriptiv del

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bland bilder, minnet gömmer av Sagas land åt dän, som
var lycklig att gästa det, glider som oftast måhända mällan
hägringar av en unik naturstorhet konturen av ett människo-
handens värk, som bildade ett eget vemodigt unisono med na-
turens. Var dänna mörk och trotsig och nyckfull och orolig
att ständigt allt högre, och var tonen, som hölls av dän sorl-
ande älv i dalens botten och av fjällkrönets lösta vatten, som
sprungo i silverdimmor för branterna, stämmande eolsharpor —
en klagans över att aldrig få ro, så gav dätta människohandens
värk blott ett fullstämmigt eko åt naturtonen. I ett skarpt,
oroligt brutet liniespel lyfter sig däss dunkla massa steg för
steg — allt mer koncentrerad — terrassformigt mot höjden, och
det överbjuder naturformationen endast i resningens djärvhet.
Det är mörkt utan och innan — som fjället själft — mörkt nog
även utan däss ruvande slagskugga. Och trotsigt och kämpa-
mässigt, rustadt till strid mot bärgafolk och andra av leda vättar,
som akta blott på däss ofärd. Dän ringlande takkammen löper,
likt hjälmens, ut i krumböjda halsar med glupande huvud —
bundna demoner, till skräck för sitt eget slägte värnande den
heliga byggnaden. Andra ringla ned äfter gavelfälten, som
skyddande vindsked, och svänga sina huvud inåt mot objuden
gäst, och ännu andra äro ställda till vakttjänst som imposter å
portalernas halvkolonner. Och över dän dystra skepnaden sve-
per ett av tiden rostfärgadt fjällpansar sitt värn mot rymdens
vrede.
Och dänna dova, outtömliga oro, som klagar utan återvändo
ur fjällens vatten, där de glida så sakta i likformig dämpad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 5 01:50:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stavkyrk/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free