Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Deskriptiv del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
art — skyr i regeln ett starkare tryck. Det breder sig om
rummet i grova, skyddande former, famnande ut i horisontens
linie vidt och kraftigt, män det aktar sig för höjden. Det går
uppåt så sakta och försigtigt, och när det nått i dän riktningen
det allra nödvändigaste, i regeln mycket begränsade måttet
göres halt. Icke så här. Vi ha redan från första stund en i
träbyggnaden ovanlig känning av smidiga formationer och av
en stigning, som förefaller djärv till överdåd. Vertikallinien är
dän förhärskande; från dän relatift oansenliga grundarealen
drager sig allting uppåt. Omkring oss är det torftigt nog med
utrymmet, män över oss är det godt om rum, slösande godt —
för det praktiska hvardagssinnet en galenskap, män för sinnet,
som sträcker sig utöver livets torftiga behov, en lust och fröjd.
Nuväl, dän gamle mästaren, hvars händers värk det är, hade
dätta senare sinne — vi bekräfta det till hans berömmelse — i
mycket hög grad. Män hur vardt det honom möjligt att i dätta
slöa och sömntunga ämne ge igän sina känslors strävande liv?
En undersökning av konstruktionens principer skall lämna
svaret.
Vi sentera till en början, att massan icke lyfter sig i lik-
formig soliditet. Här äro vida ytor av en skäligen passiv natur,
tunna, lätta, föga motståndskraftiga, ägnade, synes det, blott att
omsvepa rummet — medan här åter passus, hvilka yppa en
kraftens och materialitetens koncentrering av föga mindre inten-
sitet än dän, som driver i rymden det gotiska tämplet med
lättade murar och hvalvkappor. Det är icke utan, att någon-
ting gotiskt ligger även i dän djärva vertikalismen. Någon av-
hängighet av gotiken vill jag härmed äj antyda, män då jag
indrager dänsamma, sker det för att påpeka dän slående emot-
svarighet i struktiv utveckling, som de båda, stavkyrkan och
det gotiska stentämplet, framvisa, hvar å sitt gebit. Och enär
det senares utvccklingspunkt torde vara en tämligen fastslagen,
och det som en å sin linie högsta möjliga, är jämförelsen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
