Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Deskriptiv del - β) Ornamentik: Analys, Stilar och typer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 6
å de korslagda snedsträvorna liksom med en guirlande av hop-
stuckna bladkvastar; och de allt upprätthållande stolparnas
funktion försinligas mycket ofta på ett drastiskt sätt genom de
vidunderliga huvud, som från pilastrarnas toppar synas
vridas och våndas under sin börda. Här liksom vid linear-
dekorationen och utorneringen har man sörjt för, att intet må
gå förloradt för blicken, bli betydelselöst genom att slukas av
avståndet. Formerna äro skurna i ett stort och bredt manér
och konturerna i dän starkare äller svagare reliefen skärpta
genom målerisk behandling. Stundom möter redan härinne en
lättare växtranka — å hörnkolonnernas cylinderkapitäl [Vald-
ers], å pilastrarna [Urnes], å koringångens omfattnings
hvarest — såsom redan varit anledning påpeka — ett rikt,,
genombrutet slingvärk kastas mällan bågens stödpunkter, spänn-
ande däss djärva rundning och med de befryndade former, som
smycka kapitälen och någon gång även arkivoltens taenia, be-
bådande rummets betydelse.
Män det fins ett moment i dän kristna kultusboningen, som
tävlar med koret i innebörd, och som därför ock konsten i
allmänhet älskat att dröja vid som vid intet andra. Och dän
har ock här, som dän äljes var van, med lekande hand symbol-
iskt förhärligat det skickelsedigra ingångssteget — gränssteget
mällan kyrka och värld, och åt kultens allvarstunga tema om
det stegets oförlikneliga vigt gett en variation i sitt eget lätta
bildspråk.
Det är sannt, att det första intrycket framför en norsk stav-
kyrkport al är ett mer än vanligt mystiskt. Man må öppna
och sluta ögonen åtskilliga gånger om och torde ändock knappt
vara i stånd att ge något närmare besked om det hela och
kompositionen, än att »det vrider och rör sig». Ja, så gör det
ännu för det slutna ögat i ett liniespel, tyckes det, av otyglad
frihet. Män lagarna för rörelsen, och hvad det egäntligen är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
