Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Historiska förutsättningar, ur hvilka fenomenet förklaras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 4
brukbart icke finnes. Män — frågas — har man då rätt att
överföra drag mällan två såpass avlägse tektoniska species som
skeppsbygge och tämpelbygge? Jag tror, att man i ifråga-
varande fall har dän rätten. Vore det species, hvarmed jäm-
förelsen åvägabringas, ett relatift lågt stående, då vore natur-
ligen vanskligare att till de högre sfererna överföra de inom
dänna lägre konstaterade tektoniska principer. Män när samma
species intager icke ett underordnadt, utan ett av huvudrummen
inom det tektoniska gebitet, torde svårligen det möjliga, t. o. m.
sannolika i en avhängighet kunna bestridas. Och dätta senare
menar jag i vårt fall i en alldeles särskild grad vara händelsen.
De scandiska folken voro duktiga skeppsbyggare. Det vet
redan Tacitus;
1
) och våra klippiga kuster ha bevarat sen urgrå
forntid dokument på dän saken. Ett folk, hvars tillvaro var
så beroende av havet, drevs av nödvändigheten att nedlägga
sitt skarpsinne på uppgifter som dän antydda, och det är givet,
att sekellång övning under dylika förhållanden uppdrivit och
utvecklat tekniken till en högsta möjliga. Också höra vi allt
från dän tid, literaturen begynner teckna sig till minnes dagens
märkligheter, det nordiska skeppsbyggets värk prisas för stora
mått och praktfull utstyrsel. De uppspringande stammarna å
konungens ledungsskepp voro sirade med bilder, glänsande
i färger och guld; seglet var sömmadt av brokiga vävnader,
och borden kantade färgsmyckade sköldars rad. En dylik
bild, därå det praktiska sinnet skärpts och fantasien spelat må-
hända sen aralda-tid, trängde fram av sig själv, då samma prakt-
iska sinne och samma fantasi leddes av nya uppgifter till sam-
arbete — enkannerligen av dän uppgiften att lyfta hvardags-
boningens nödtorft till ett rum, värdigt icke människan längre,
utan andarna, hon tillbad. Några språkets minnen om dätta
förhållande må påpekas.
’) Germania, XLIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
