Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släckas, trafikchefen springer över barriären för att stoppa, men
fastnar i koltendern. Tåget rusar fram, fram och överröstar
kam-marherrarnes förbannelser. Men ute på åkern står bonden med
mössan i hand och välsignar himmelen som gav honom ett
välsignat regn.
Ett bland de mest obehagliga och oftast förekommande
åligganden Svenska Folket har, är att sörja vid likbårar. Svenska Folket
står sörjande vid hans likbår, och detta oaktat bårame redan för
50 år sen utbyttes mot likvagnar. Att det nu skall stå vid alla
kungliga likbårar, det är dess fördömda skyldighet, ehuru vid
sådana tillfällen dess tjänstgöring åtages av en annan mycket
anlitad person, en viss Svea, om vilken man för övrigt ingenting
känner. Men dör en aktörsstrunt som råkat propsa sig till
sextusen kronor och huvudrollerna, då måste Svenska Folket fram; dör
någon som har gjort många versstycken, målat oljefärgstavlor
eller modellerat, så måste folket fram och stå och sörja.
Det var en gång en ung student som hade sina anledningar att
lämna Uppsala. På nedresan till Stockholm erinrade han sig att
han hade sångröst, varför han beslöt att välja operan i stället för
handelskontoret. Efter en grundlig sångkurs på två månader
debuterade han vid operan och vann damerna fullständigt genom
sina starkt utvecklade ben. Hans lycka var gjord och när
barytonen reste utrikes intog han dennes plats. I tjugo års tid tjurhöll
han alla barytonpartier och man hörde ofta den anmärkningen
göras, att i Sverige det var en sådan märkvärdig brist på
barytoner att operan bara hade en enda sådan, utan att någon kom att
tänka på orsaken. Vår sångare ”satt”nämligen på rollerna och
tillät aldrig någon att få dem. Efter tio års uppträdande i
huvudpartier hade publiken vant sig vid hans medelmåttiga röst, efter
femton år var han publikens gunstling och efter tjugo förklarades
han oersättlig. Då var det färdigt! Att han under tiden avgått
fem gånger, gjort utrikes studieresor med avsked och återkommit
vart tredje år och firade sitt tjugoårsjubileum med en kolossal
recett, det var nu givet.
En härlig ung baryton, som lyckades komma så långt som till
debut, misslyckades, emedan ”publikens gunstling” hade alla sina
vänner på debuten och dessa ansågo det minst sagt oförskämt, att
han vågade uppträda i Vilhelm Tell, en roll som publikens gunst-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>