Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra entreprenörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med kort.
— Var ni på varietéteatem i går?
— Nej, jag läste Zola. Vilken bottenlös dy, vilka skändligheter
han pådiktar den välgörande kejsaren och den dygdiga
kejsarinnan.
(Här måste anmärkas att osedlighetsentreprenörerna såsom
sannskyldiga entreprenörer icke tillåta någon annan att röra i
dynghögame; det vilja de göra själva! Därför lida de icke Zola.)
Det ringer igen hos vår direktör. En ung flicka, som skulle
kunna vara en Perowska vad entusiasmen och hänsynslösheten
beträffar, erhåller företräde:
— Har direktören läst sista avhandlingen om ärftlig syfilis i
The Lancet?
— Nej, jag har hållit på med en uppsats om Zola.
— Nå, då måste ni läsa den, ty styrelsen har genom mig
uppdragit åt direktören att skriva om ärftlig syfilis.
Direktören, den gamle grånade skörlevnadsmannen, rodnar
svagt på de delar av kinden där han företrädesvis brukar lägga
sminket, men han bleknar genast och blir likvit.
Varför bleknade han? Låg det något lik i skåpet, som den
unge Perowska känt lukten av? Hans blickar söka ett hål på
golvet, en lönndörr på väggen, en hiss genom taket, för att
släppa honom ut ur detta rum där han icke kan fortsätta sin
tillvaro utan att brinna ner inför dessa blickar, som betrakta
honom.
— Ni lovar att skriva, herr direktör?
— Jag lovar! Och han räcker handen till avsked.
Han blir ensam. Några minuter står han försjunken i sina
tankar, därpå tar han sin nyckelknippa, öppnar chiffonjéklaffen,
drar ut en av smålådoma. Hans ögon dröjer ofrivilligt på de
granna banden och de lysande stjärnorna. Där ligger
Nordstjärnans svarta band, svart som ämbetsmannens allvar, svart som
sorgen över utebliven befordran till det blåa bandet; och
stjärnan strålar så vänligt nescit occasum, ”han kan icke avsättas”,
en erinran om att ägaren lyckats hålla sig vid sin syssla oaktat
det smygande missnöjet; där ligger franska Hederslegionen; rött
som en blodfläck lyser bandet påminnande om de blodiga
bragder som gav dem sitt upphov och om den fredliga (den att
tillägna sin doktorsavhandling till kejsar Napoleon), som förskaffa-
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>