Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra idealister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvar, tala alltid för anslaget till statens aktör- och balettkår,
som de sätta över alla andra bildningsfrågor, predika
samvets-tvång, yrka på skatternas läggande på de fattiga, uttala öppet
förakt för de arbetande medlemmarne i staten och anse
timmerhuggare följa med skogsköp. För övrigt påstå de världen nu hava
nått höjden av utveckling i konungariket Sverige och varje
rubbning av det bestående vara en återgång.
Anders Rindholm, student i Uppsala, menar att idealisterna
äro ett hemligt sällskap bland studenterna.
Carl Rydberg i Morgonbladet tror att det är ett
jesuitersäll-skap bland tidningsskrivarne.
Jag för min ringa del vet inte vad jag skall tro. Jag har träffat
dem överallt, men icke egentligen fått reda på dem. En gång
delade jag deras mening som ansågo dem vara ett jesuitersällskap,
men jag övergav meningen då jag såg en idealist full. En jesuit
hade bestämt icke berusat sig. Att de äro ett hemligt sällskap
trodde jag en hel sommar, som jag tillbragte i sällskap med en
tidningsskrivare i Aftonbladet. Vi voro ense i alla sociala och
politiska frågor, trodde lika litet på Napoleon III som på Kristi
gudom, ansågo sanningen vara ofunnen men att spåren voro
funna, vi voro med ett ord fullkomligt ense i alla huvudsaker. En
dag frågades jag av en bekant hur jag kunde trivas med den
mannen.
— Därför att vi äro ense i de flesta frågor.
— Ni? men han är ju idealist?
— Hm! Vad vill det säga?
— Har du inte läst Aftonbladet?
— Nej! Jag läser aldrig Aftonbladet.
— Läs den då, sade han med ett egendomligt uttryck mitt
emellan hån och medlidande.
Vid middagsbordet föllo mina ögon alldeles ofrivilligt på en
blågrå makulatur, som låg under brödkorgen. Jag framtog den
försiktigt, vecklade ut den ändå försiktigare och mellan fläckar
av soja och senap upptäckta jag en rubrik som ådrog sig min
uppmärksamhet. Artikeln var undertecknad med min väns
tämligen okända signatur.
Jag hade trott mig känna världen och människorna rätt bra,
men efter den läsningen ansåg jag mig vara en duvunge.
Signaturen visade sig nämligen i sin skrivna artikel allenast sakna
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>