Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, ty han var nu den ende, som icke bekänt sina synder.
Förslaget antogs med acklamation, men det återstod att finna en
skriftefader.
Peter Snagg anmälde sig slutligen såsom havande tenterat
hebreiska till prästexamen. Prästen protesterade, men förgäves. Han
bands vid stormasten, och efter att ha fått både skarpa
föreställningar och vänliga förmaningar, bekände han under ymniga tårar,
att han i sin ungdom förfört ett nattvardsbarn.
Nu uppstod en rådplägning, i vilken även passagerarne deltogo,
och som prästen röstat för att kasta dem alla femhundra i sjön,
föll snart domen att prästen skulle i sjön, på grund av profeten
Micha kap. XII vers 16 och följande. Och efter att ha gjort sin
sista bön vräktes han i sjön.
Men stormen ökade alltjämt. Slutligen på sjunde dagen vid
hundvakten törnade skeppet. Ett anskri besvarade dundret av
skrovet, som ränt upp med fören på en undervattensklippa, så
att den stod rätt upp och ner. Kanonerna lossnade från
surr-ningarne och slogo ner genom trossbottnarne. I dagningen
började skeppet sjunka. Men då såg man land i lovart.
De flesta hade hunnit i båtarne, men utan att hinna medtaga
ett spår av proviant eller kläder eller verktyg. När solen gick upp,
sågo de sig räddade alla, sexhundra man, och landstego i god
ordning, men skeppet sjönk som en sten, när de satte foten på land.
kapitel 2
Efter sju dagars mödor och sömnlöshet voro de resande så
utmattade, att de genast lade sig ner på marken att sova under de
träd, som stodo vid stranden; men Lasse Hulling och kaptenen
gingo ut att rekognoscera.
De hade aldrig sett ett så underbart skönt land; det var deras
första iakttagelse, sedan de måst för värmens skull kasta av sig
kläderna. Vad som mest förvånade dem var, att de vid så pass
nordlig bredd, ty de voro ännu långt i norr om ekvatorn, funno
på ett så varmt tropiskt klimat; men de funno snart orsaken i
den vulkan, vilken sakta höjde sig som ett bålverk mot
nordanvinden och på samma gång genom sin underjordiska värme
förvandlade ön till ett drivhus, överallt sågo de palmer med
dadlar och kokosnötter, bärfruktträdet, bananen eller pisangen, en
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
