Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan sålunda man såg sig tryggad mot brist på mat, kläder,
husrum, bränsle och vatten, återstod endast att finna sig. Och de
funno sig. Men ett råd gav Lasse dem: att de icke skulle stanna
på en fläck utan sprida sig kring ön. När de hade någon
gemensam angelägenhet, skulle han låta sammankalla dem medelst en
lur, som han nog skulle veta att anskaffa. Och så skildes de åt
för den dagen, sedan Lasse blivit utropad till hövding och som
sådan hållit ett tal, däri han uppmanat dem att äta, dricka och
vara glada, ty nu hade de kommit till en av de Lycksaliges öar,
därom var intet tvivel, och han önskade bara han hade professor
Rudbeck här på tu man hand, så skulle han nog haft honom att
äta opp sin Atlantica med skinnpärmar och allt.
Om natten tog var och en kvarter under några löv, upphängda
på trädgrenar.
Men följande morgon sammankallade Lasse sina närmaste
vänner, kaptenen, Peter Snagg och läkaren. Sedan de genom att
skaka på en dadelpalm förskaffat sig frukost, upptog Lasse vissa
viktiga frågor, dem framtiden skulle säkrast komma att besvara.
Första frågan ställde han till läkaren: skulle de kunna leva utan
köttmat och salt? Läkaren trodde, efter allt vad han läst i
reseböcker, att de icke skulle ens tåla att äta köttmat under ett så
varmt klimat, och vad saltet beträffade, så innehölle frukterna
så mycket salter, att detta ej mera skulle bli nödvändigt.
Under överläggningen härom hörde de ett skrik från närmaste
buskar. En man framfördes, blek som ett lik, och med tydliga
tecken av förgiftning. Vid anställt förhör kom det i dagen, att han,
driven av begär efter kött, hade med en sten dödat en fågel,
vilken han försökt uppäta, men genast blivit angripen av äckel
och kolik. Läkaren ordinerade honom att icke vidare äta kött,
och därmed var den viktiga frågan avgjord.
Andra frågan framställdes av Peter Snagg, om införandet av
offentlig gudstjänst, mantalsskrivning och lagliga myndigheter.
Han kände människomas ondska, och när dessa många odågor
gått sysslolösa en tid, skulle man snart se hum deras samhälle
skulle komma att störas av ofrid. Han föreslog därför, att kyrkans
handbok, av vilken han räddat ett exemplar jämte ett av
lagboken, skulle genomgås.
Lasse invände, att nu då alla anledningar till tvister, nämligen
brist på mat, kläder och husrum, voro undanröjda, även brotten
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>