- Project Runeberg -  Ordet i min makt. Läsebok för underklassen /
54

(1968) [MARC] Author: August Strindberg With: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en sten. Därpå började han berättelsen.

— Som i en dröm minns jag nu, sedan du, jag säger du efter
som vi träffas så här, sedan du erinrar mig därom, att jag blev
kastad i sjön, orsaken minns jag ej.

— Å, den var nog tillräcklig, ratio sufficiens, som Aristoteles
säger.

— Vem är Aristoteles? frågade prästen.

— Aha, tänkte Lasse, han har också ätit av bären! — Dra på
bara och låt Aristoteles vara, sade Lasse.

Prästen fortfor: Sedan jag summit omkring en obestämd tid,
minns jag att jag kände botten under mina fötter, varpå jag
vandrade i land på en ö, som liknade denna. Sedan jag ätit bär och
druckit vatten, lade jag mig att sova. När jag vaknade, kände
jag ett egendomligt lugn och en frid, som jag ej erfarit förut.
Natten var mig som en öppen bok, och sammanhanget mellan
skapelsen och skaparen föreföll mig så enkelt. Jag kände, att det
låg något mörkt förflutet bakom mig, men jag visste ej vad det
var. Mitt huvud var lätt, och inga grubblerier tyngde mig. Glad
i hågen, som jag aldrig förr varit, vandrade jag inåt ön. Jag
hade icke kommit långt på min väg, förrän jag såg en man, som
låg på knä framför en avgudabild, vilken han tillbad. Haha!
tänkte jag, jar har kommit i hednaland, ty mina tankar voro
ännu liksom uppblandade med gamla dunkla föreställningar.
Utom mig av raseri över att se en sådan själens låghet, som kunde
krypa för en bild av mänskohänder tillverkad, tog jag en sten
och slog ner avgudabilden. Då skulle du ha hört på! Mannen
skrek och rev sitt hår och kallade mig hedning. Sedan han
lugnat sig, frågade jag vilken religion han bekände. Han
svarade, att han bekände den milda Nicaeanska läran. Som jag icke
kände den, fick han förklara sig. Det var den dummaste lära jag
hört talas om. Den hade också bara med fyra rösters övervikt
blivit antagen på det stora mötet i Nicaea. Jag bad att få en
förklaring på vilken gud de dyrkade, och om det fanns mer än
en gud! Nej! svarade han, de dyrkade den ende sanne guden!
Gott, svarade jag, då dyrka vi samma en. Men vad hade han då
med avgudabilden att göra, som var upphängd på en galge? Jo,
det var guds son! Det var en dålig gud, vars son lät hänga sig,
menade jag. Då svarade han, att det där förstod jag inte. Jag
medgav det villigt, men han uttryckte den förhoppningen, att

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:48:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stbgoimm/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free