Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL 8
Friden var dock endast skenbar och ingenting att lita på. De
gamla bönderna, vilka varit med om det helas uppkomst, hade
visserligen ingen respekt för Lasse, som de en gång varit du och bror
med, men nu hade han makten att skydda dem med krigsmakten,
de voro trötta på bråk och gå vo sig. Vad skulle man göra?
frågade de sig, och när ’ingenting var att göra, vande man sig
att tiga och lida.
Men det gick icke lika lätt att tämja det unga släktet, som icke
ville lyda varken far eller mor, ännu mindre främmande
personer. Förgäves sökte Uffka skrämma dem med helvetet. Deras
tankar voro ännu friska, så att de genomskådade det orimliga i
hela lögnhistorien och skrattade åt Uffka. De blevo vilda och
obändiga, tålde icke sitta i de osunda, illaluktande stugorna, utan
rände omkring i skog och mark och sökte äventyr. Föräldrame
piskade dem, men gossarne satte eld på stugor och höstackar och
rymde till skogs. Samhället var denna gång allvarsamt hotat och
någon föreslog på allvar, att man skulle snöpa varannan pojke,
för att för framtiden skaffa sig arbetare. Men Lasse avstyrkte
denna onaturliga åtgärd. Han hade en annan metod, som han
sparat i det längsta, emedan han själv ogillade den både för dess
naturvidrighet och omänsklighet, då han ju som ung genomgått
samma kur, vars minnen ännu spökade för honom såsom det
ohyggligaste han upplevat. Varje by skulle hålla ett straffrum,
där barnen skulle under sex år hållas instängda och varje dag
under halv svält och med pisk av käpp vänja sig vid slaveri, och
genom att år ut år in höra helvetesläran och en ny moral, som
Lasse och Uffka uppfunnit, småningom få innötta i sig den
vördnad och lydnad de icke av naturen voro skyldiga sina herrar.
Metoden var i hög grad samvetslös, men hade samma verkan som
en kastrering.
Någon tid åtgick visserligen till läroböckers utskrivning, men
man hade för mycket att vinna för att icke offra tid och
omtanke åt den nya inrättningen.
När verket var färdigt, visade det sig också, att ändamålet var
vunnet. Barnen inlåstes tidigt om morgonen, och det första de
lärde sig var att tiga. Detta var det viktigaste av allt, ty nu
behövde icke överklassen, som den kallade sig, emedan ”Gud” satt
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>