Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöjda) som påstodo att det var en struntsak de slagits om, ty
om man knips med gafflar eller tänger i helvetet kunde just vara
detsamma, när man visste att det inte ifanns något helvete.
Per Erik efterträddes av Jöns I Philip. Införde skådespel för att
hålla de missnöjda vid gott lynne. Men när de missnöjda också
gjorde skådespel, förklarades deras skådespel syndiga och ett
nationellt skådespelshus uppfördes, i vilket spelades stycken ur
berömmelseboken och Tängernas krig mot de Otrogna. Därigenom
vandes folket att med vördnad se upp till sina ”stora minnen”.
Under efterträdaren Jöns II Petter infördes Statstidningen.
Den var delvis framkallad av det jäsande missnöjet, dels av
behovet att få överklassens meningar spridda så fort som möjligt.
Statstidningens uppgift var: att oupphörligt förklara det allt vad
underklassen tänkte, talade och skrev var lögn; att alla
underklassens handlingar voro dikterade av låga bevekelsegiunder,
egennytta, avund och illvilja; att förklara det det nuvarande
samhället var det fullkomligaste och ledande till allas sällhet; att
predika det helvetsläran var den mildaste, djupaste, kvickaste av alla
läror och att den aldrig skulle kunna ersättas av någon annan;
att alla läror voro dumma och osedliga, o. s. v. Denna uppfinning
hälsades med jubel och Statstidningen tog därför namnet Den
Allmänna Opinionen eller det Välsignade Stillaståendet.
kapitel 11
Samhället hade nu nått höjdpunkten eller idealet av bakvändhet.
Det nyttiga hade kommit i förakt och det onyttiga var ärat. Det
var sålunda ärofullare att rita av ett äpple, för vilket man blev
professor och riddare, än att odla ett äppelträ, för viliket man
endast blev skattskyldig. Att spela en pjäs var ansett och ärat vida
högre än att skriva en pjäs, och man såg stundom publiken
spänna sig för en aktris’ vagn och draga henne från teatern, när man
sett en riktigt god pjäs. Alla som ville hindra rättvisan,
motarbeta en utredning av det eländiga tillståndet, öka nöden, straffa
den oskyldige, utmärktes genom ämbeten, pensioner och
äretecken.
Mest idealiskt utvecklade sig dock livet i städerna. I
kungasta-den bodde tre hundra tusen människor på en fläck som icke var
större än några tunnland. Man kunde sålunda när man såg denna
6 — 682092. Myrdal: Strindberg/Ordet i min makt
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>