Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga oxen eller lögnens triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är det kanske du som skall förhöra mig? Gå din väg;
prästerna få förfara med dig efter gottfinnande.
Förd till Osiris5 tempel, fann fellahn översteprästen mera
mottaglig för skäl än han vågat hoppas.
Det var utan allt tvivel tjuren Alexander, det ville han inte
bestrida, men man fick inte säga det, emedan ... alltnog ... då nu
en gång samhället var byggt på tysta överenskommelser, det vore
alldeles nödvändigt att respektera andra åsikter.
— Men varför, i himlens namn, inte respektera fellahns
övertygelser, då ju han också var en annan i förhållande till hopen.
översteprästen, en hederlig man med hjärtat på rätta stället,
kände sig trött vid alla tjuvknepen och rörd av fellahns
okonstlade syn på saken. Han fann nu tillfället gynnsamt att föreslå
reformer, och sedan han rådgjort med alla sina ämbetsbröder,
insläppte han i förhallen folket, som stod skockat framför pylonerna,
och med ornaten bortlagd steg han, klädd i en borgerlig tunika,
upp till altaret för att tala till hopen.
— Mina barn, började han.
Men bland det häpna folket, som ej mer kände igen honom,
uppstod en rörelse.
— Mina barn, utropade översteprästen, dräkten gör ej mannen.
Ser ni inte, mina vänner, att det är jag, Osiris* överstepräst!
Hopen började mumla.
— Nåväl, mina barn, stunden är nu kommen att inviga er i de
heliga mysterierna. Bliven icke rädde! Jag är bara en simpel
dödlig, som ni alla, och för att lugna er har jag nu avlagt den
fotsida klädnaden. Ni har tagit tjuren, sinnebilden på den
allbe-fruktande solen, för guden själv.
Och vändande sig till prästerna, fortfor han:
— Dragen undan förlåten från förhallen!
Hopen, som aldrig hade sett templets inre, kastade sig på knä
för sfinx- och Osiris-bilderna, som skymtade mellan de
halvöppna förhängena.
Ingen vågade titta dit.
— Stån upp, ljungade prästen, seså, stån upp! Och dragen nu
undan det andra förhänget!
Förhänget höjdes. Och för folkets bestörta ögon uppenbarade
sig ett helt stall i templets bakgrund, och där låg den helige
oxen helt ogenerat och idisslade.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>