Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blygsamhet och kyla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de där smådjuren.
Det blev mörkt för prästens förnuft. Kunde det vara så, att
bien verkligen lagt märke till, att de ej längre behövde förråd
för den kallare årstiden, emedan sockerrören alltid funnos att
tillgå?
Förfärliga tvivel fingo makt med prästens själ. Om bien kunde
tänka, voro oförhindrade att draga slutsatser, att ändra de eviga
rådslagen efter gottfinnande, vart tog då instinkt och försyn
vägen? Bragt till förtvivlan och full av vedervilja mot dessa
lättingar till bin, tog han sig en dag i vredesmod före att slå
sönder kuporna. Bien, som blevo ursinniga att utdrivas på detta sätt,
störtade sig massvis på prästen, som ej mera var stridsduglig,
utan till slut dukade under och måste intaga sängen.
Under lidandets långa nätter fick han tid till ånger över sin tro
på en irrlära, och vårdad av sin moder, vars fromma åsikter
hade hållit sig oberörda av den vidskepliga teismen, gav han upp
andan i hennes famn, återvunnen åt sin barndomstro, i det han
högt bekände sig till den sanna, ateistiska religionen, till stor
glädje för sina svarta församlingsmedlemmar, vilka lidit så svårt
av de nålvassa bevisen på Guds tillvaro.
Skriven på franska 1885, översatt till svenska
av Eugéne Fahlstedt och utgiven i Tryckt och
Otryckt III 1891.
Blygsamhet och kyla
— Usch, mamma, ropade ripungen, då hon från dalen kom upp
igen på fjälltoppen, därnere är det fåglar som visar sina ben.
— Dåligt sällskap för unga flickor, sade modern och for med
näbben över sin vita byx, som gick ända ned på klorna. Men
vilka äro dessa fräcka varelser? frågade hon.
— Sannerligen jag det vet, svarade ungen.
Modern ville bege sig dit ned för att ta reda på saken. Hon
kröp genom ljungen och kråkriset och kom till en björkdunge.
Där satt en flock rapphöns nerhukad, vilken hade förvillat sig
dit från slättlandets mejade fält. Och alla hade de fotlederna
7 — 682092. Myrdal: Strindberg/Ordet i min makt
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>