Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulturarbetets överskattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem till Holland och Frankrike — utan kompass! Inte vill jag
därför råda någon att gå över till Amerika utan sådant
instrument, men sjömän hava försäkrat, att i tjocka kan man gå runt
med skutan fastän man har kompass! Jag har själv varit med att
från öppna havet gå in i hamnen under snöstorm, då luften var
svart. Vi hade tio kronolotsar ombord och fyra (bärgade)
kompasser, men vi gingo ändå fyra streck förbi hamnen och stannade
mellan några stengrund, vilka visade oss var vi voro. En gammal
lots skall alltid mera lita på landkänningar, strömsättningar och
båkar än på kompassens missvisningar, så att nog har den
uppfinningen sina svaga punkter. Därför är det första sjömannen gör,
när han kommer ut till havs, att ta sitt bestick, det vill säga
observera solen; och den lär icke missvisa mera i Nya tidens historia
än i den Gamla.
Så ha vi krutet! Det har sin obestridliga förtjänst, att ha
avskaffat det gamla nobla krigföringssättet, då man slogs massa mot
massa. Nu ligger man i skyttgropar eller bakom buskar och
sträcker sin fiende till marken under betäckning! Det är onekligen
mycket vackert. Man spränger också berg med krutet! Hannibal
lär ha övat bergsprängning i Alperna med eld! Därtill fordrades
inga krutkvarnar, men det var enklare.
Där krutbössan absolut ligger efter är såsom jaktredskap vid
den lilla jakten. Smällen skrämmer villebrådet och rödskinnen
kunna icke nog förbanna Europeerna, som förstört deras
jaktmarker, vilket icke hindrar rödskinnen att med krutbössa bränna på
de vita, vilka dock icke vilja låta skrämma sig. Men i alla
händelser: huru långt går nu en Remington med hagel av den
enklaste sorten? En skärkarl lossar aldrig skott på ej der och annan
sjöfågel med hagel n:r 9 på längre håll än 50 å 70 fot. En
storjägare som Barth, berättar i jägarförbundets tidskrift (3:e häftet
1883) att han icke kunde få död på ripor under 70 fot med n:r 9
(engelska). I samma tidskrifts samma häfte omtalas målskjutning
med hagel på 40 yards, omkring 120 fots, avstånd för att utröna
skillnaden i styrka mellan svenskt och engelskt krut. Hur
långt gick nu medeltidens armborst? Man antager, att den skulle
kunna nå fram mellan de torn som flankerade murlängan, och
det bör vara ett gott stycke.
Lubbock anför följande om de icke krutbrukande folkens
kast-och slungvapen, vilket visar att bågen, vad jakt beträffar, kunde
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>