- Project Runeberg -  Ordet i min makt. Läsebok för underklassen /
140

(1968) [MARC] Author: August Strindberg With: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andarna hade vaknat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta väckte icke någon vidare storm och ynglingen förstörde
icke sin framtid!

År 1868 var jag lärare för en aktad läkares, numera professor
X:s döttrar. De skulle icke få gå i någon skola och förstöras av
dåliga läror. Jag var ålagd att icke läsa katekes med dem, utan
endast föreläsa bibliska historien och giva densamma en
rationalistisk utläggning. Flickorna skulle icke konfirmeras, så var det
bestämt! Men tiden gick. Mörkret föll på, ovanifrån, som ljuset!
Nu äro mina flickor konfirmerade för länge sen, vigda för länge
sen och en är pietist!!!

Så uppfostrades jag! Andlig frihet, samvetsfrihet fanns då
faktiskt, om icke i lagboken! Då talade man vad man tänkte, då
skrev man som man talade; det är fjorton år sen! Vad har sedan
hänt? Jo, man har lärt sig att tiga, man har lärt sig att ljuga!
Man har blivit klok, man har lärt sig respektera andras meningar,
det är, man har lärt sig att respektera vidskepelse, respektera
lögn, respektera allt som är respektabelt! Men jag kunde icke lära
det! Jag skrek ut i ”Mäster Olof” redan 1872, men jag bragtes
till tystnad — tills 1882. Då, efter tio år, tio förfärliga år, då fick
”Gert Bokpräntare” tala ut, och Emil Hillbergs mäktiga stämma
fick hjälpa min av nöd, mödor, sorg försvagade röst att ryta ut
vad man tänkte i det tysta under dessa långa skymningsår!

Men man låtsades icke förstå ännu! Man svepte det skönas
slöja över saken och estetiken tog hand om den.

Vi måste tala ett renare språk, tänkte jag. Och så talade jag
sanningens enkla, råa språk!

Nu förstod man! Och nu förstod man att det var allvar, nu
förstod man att det var fara!

Och nu, när man trampat ner våra unga skördar, nu när
man myllat vår ungdoms förhoppningar, nu säger man att vi
förlorat illusionerna!

Varför tog man våra illusioner om samvetsfrihet, om
människans första oavytterliga rättighet — tankefrihet!

Varifrån har mörkret kommit? Hur har förruttnelsen kunnat
så angripa andame?

Svaren det, I, män och kvinnor, som varit vittne till att man
år adertonhundra och åttiofyra hotat i fängelse sätta en man
som icke respekterat vidskepelsen!

Tiden 25—10—1884.

140

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:48:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stbgoimm/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free