Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam för brottsjöarnas våldsamma ljus- och vågeffekter.
Vid Lysekil åter och norr därom ändras kustlandskapet, här
uteslutande på grund av bergsformationens variation, ty här
vidtager graniten och följer ända upp till Svinesund. Graniten
såsom fastare och icke så lätt förklyftad, ger icke upphov till en så
rik skärgård som gneissen. Kusten blir därför öppnare. Men den
antager även mjukare, rundare konturer. Och färgen i klipporna
har ändrats; det mörka järnet är borta, och den rosenröda
fält-spaten synes råda, givande det hela en ljusare ton. Stalpen bli
långsluttande hällar, trappväggama kullar, och när dessa resa
sig högt, såsom vid Grebbestad, får berget ännu en ytterst
energisk karaktär.
Återvändande till vår utgångspunkt, Vättern, och styrande
kosan norrut igen, råka vi snart på en provins, vilken i sig
innehåller likasom ett sammandrag av södra och mellersta Sverige.
Det är Östergötland. Begränsad i väster av innanhavet Vättern,
i öster av Östersjön, i norr av Kolmården och i söder av
Hola-veden; försedd med insjöar i stort antal, åar och strömmar i
förhållande därtill, en rik slättbygd, stora skogar, något bergslag och
en vacker skärgård, bildar Östergötland ett avslutat landskap
inom utpräglade gränser.
Rikedomen på insjöar och närvaron av kanalen har utvecklat
en särskild landskapstyp som skulle kunna kallas östgötatypen
och vilken tecknar sig i några raska drag sålunda: insjön har
låga stränder med matjord; därav vattenytan öppen och leende
samt med ekbacken eller de growuxna alarna ända ned i
sjökanten. Låglända grönskande holmar med lövträd, utstickande
uddar med björkar och alar igen, gröna vassbänkar vid
mynningen; småkuperad terräng inåt landet, med odlad bygd mellan
ekbackar. Ekbacken med dess korta blomsterrika gräsmatta,
vildrosor och hassel, hagtorn och slån synes utgöra ledmotivet i denna
idyll. Det ligger något lummigt, täckt, öppet och ljust i detta
landskap, och när man därifrån åker in i Kolmårdens svarta
graniter och dunkla granskogar skall man genom kontrasten
förledas att med saknad tänka på de ljusa, rika nejder man lämnat
bakom sig.
Med inträdet i Södermanland följer visserligen inga större
förändringar i landskapet. Mera småkuperat än Östergötland, mindre
frodigt i växtligheten, erbjuder Södermanland sina förnämsta
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>