Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anden i flaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
daljen, men inte Nobelpriset.
I föregående artikel glömde jag att nämna professor Ljunggren,
emedan han, vad jag vet, icke skrivit litteratur men väl över
litteratur. Denna akademityp räknas nu till dem som självfallet höra
till akademien, och vi ha ännu fler kandidater av denna art.
Men akademien skulle ju vara en representativ församling av
dem som skriva vår tids litteratur. Vår tids litteratur ligger i
eposet (romanen) och dramat; men akademien har varken att
uppvisa någon epiker eller någon dramatiker, utan blott lyriker.
Alltså: diktarne äro uteslutna, men litteraturhistorikerna äro
självskrivna. Det är rättvisa och förnuft!
Till de ”självskrivna” hörde till för kort tid sedan också
över-sättarne. Så satt Kullberg där som Tassos översättare, Strandberg
som Byrons och Rydberg har inte kommit in som diktare, utan
som översättare av Goethes Faust. (Men blott av första delen!
Den andra orkade han inte med.) För ögonblicket nämnas åter
två översättare som kandidater.
Det är dråpligt! Den som skriver över litteratur och den som
översätter litteratur, den är självskriven till akademien; men den
som skapar litteratur är utesluten!
Jag har alltså ingen anledning att ta tillbaka något av vad
jag yttrade i föregående artikel om Svenska akademien, då jag
kallade den ett illitterat sällskap och förkastade den som forum
för vår tids litteratur. Arkeologer, filologer, teologer, histologer,
det är ingen litterär domstol! Det är ingenting.
Stockholm september 1903.
Anden i flaskan
Det var en gång en fiskare som drog upp en flaska ur sjön. Och i
flaskan satt en ande som narrade fiskarn ta ur korken, så att
fången kom lös och blev sin befriare övermäktig... Ja, det är en
gammal historia ur ”Tusen och en natt” som vi alla känna. Men
här ska vi höra en annan flaskhistoria som är tryckt i år.
Det satt en gång en fattig tidningsman på Lillköpings
stadskällare och hade en flaska framför sig. Korken var mycket riktigt
urtagen och anden var lös; den hade till och med börjat
överväldiga sin befriare, så att denne erfor inflytandet av sin spiritus
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>